otrohet

efter att ha varit på gaykryssningen och sett och hört hur många det är som är otrogna så blir en jävligt less. hur resonerar folk egentligen, är det plötsligt okej att bete sig hur som helst bara för att det är kryssning eller beter sig folk lika svinigt annars också?
helt seriöst så kan jag inte komma på en enda person jag känner som inte varit otrogen, förutom mig själv.
nu undrar jag om det är möjligt att hitta någon som inte är som alla andra, någon som har moral. eller är det en utopi? (säger man så?) det kanske är såhär det funkar i gayvärlden, om det nu inte är likadant överallt. vad vet jag.
jag kanske borde lägga ner tanken att försöka hitta någon som är ärlig och bara acceptera att det är så här världen funkar?

gaybåt

det var ett tag sen jag skrev här och det har hänt en hel del. ännu mer träning med arslan och idag köpte jag gymkort på friskis, det känns fint. vi har, förutom gym och konditionsmaskiner, hunnit med lite olika pass; skivstång, afro, intensivgympa och 85 jävla min med spinning. en återkommande tanke var att detta var galenskap. jag menar, vad är det det fel med 60 min, det är väl bra och jämnt? icke då, vi kör 25 min extra.
arslan och jag är galna, vi har tränat nästan varje dag på sistone, men imorgon blir det vila.

i torsdags bar det av på kryssning eller otrohetsbåten som jag numera kallar den. nåja, det var himla fint måste jag säga, på många sätt och vis. massa trevliga människor och fina brudar. jag sov två timmar, vann armbrytning för första gången i mitt liv (det börjar visst hända grejer nu), dansade med tjejen i mina drömmar och en massa annat. jävligt värt minst sagt.

två dagar efter kryssningen fick jag besök från dalarna också. det var inte fel.

ett år senare

idag är det ett år sen jag började träna på itrim. ska iväg och träna ikväll och även väga och mäta mig en sista gång. blir roligt att se hur siffrorna ser ut ett år senare.

i söndags cyklade jag och martin till garphyttan, det blev ca fyra mil. jag har kört mina 100 squats varje morgon, ibland även på kvällarna. plus lite olika magövningar. det känns gött. det blev två promenader igår, först en timmes snabb själv på morgonen och sen 1.5 timmes powerwalk med arslan på dagen, inklusive en bit med nedfall (tror jag det heter). jävligt jobbigt men mina lår kändes som sten efteråt.

idag flyttar emmi och kerstin till baronbackarna. det blir bra.
jag ska hjälpa henne med flytten, känns fint att få vara med om denna dag.
imorgon fyller matilda ett år och det är sorgligt eftersom hon och mehtap är i skit-turkiet. tänkte jag ska åka och hänga med mansur, han ska inte behöva vara ensam då.

nu har robert klippt klart programmet helt så nu är det ingen återvändo. är nervös men inte lika mycket som förut, jag har bekantat mig med tanken att jag kommer att blotta mig på radion. även om det inte känns hundra så kommer det alltid något bra ur detta. men jag önskar att jag kunde känna mig stolt men det gör jag inte. hade jag vetat att jag skulle ha så stor del i dokumentären så hade jag varit med och styrt lite mer om vad som skulle vara med. det är ju min historia och det känns viktigt att det är det också, inte roberts syn på det. nåja.