grubbel

jävla skithelvete, jag kan inte sova för jag ligger bara och grubblar sönder varenda ord! faan!

irritation

jag hängde med angelina och r igår hela dagen på stranden. även om det var mycket roligt så hörde jag, känslig som jag är, att angelina hade en liten liten irritation i tonen när hon talade med r. jag kände direkt igen det då det är precis som elli ofta lät mot mig. jag pratade med angelina och sa att det inte var okej att hon lät som gjorde mot honom. hon erkände att hon visst kände någon slags irritation och sa också, vis som hon är, att även om hon känner som hon gör så om hon nu väljer att hänga med honom så måste hon vara respektfull, annars kan det ju lika gärna vara. det är ju inte schysst mot honom. det kändes så vettigt när hon sa så och jag började även tänka tillbaka på emma hon kunde ha ett jävla sätt mot mig. fattar inte varför respekt ska vara så jävla svårt? eller är det helt enkelt något hos personen man inte tycker om? ser man någon egenskap där som liknar alldeles för mycket någon egen man har och inte vill ha? är det en besvikelse mot personen i fråga eller någon den liknar eller bara någon helt annan? jag vet inte, jag vet bara att det inte är okej. det får mig även att tänka på pappa och irritationen jag känner inför honom ibland. där har jag verkligen något att jobba på.

idag suger. jag vill bara stanna i sängen, vill inte och orkar inte gå upp.
nytt härj som gör mig opepp nämligen. och sen hatar jag adhd, jag hatar att min tid inte är så samma sätt som andras. en timme är som en dag för mig och en dag är som en vecka. blir galen! :(

sugen

röksugen, godissugen, matsugen och myssugen. allt på samma gång också, det var själva fan.

göteborg

sverige-england på liseberg med hans, thomas, andrea och lotta. malplacering deluxe.
på lördagen åkte jag till bagaren och kocken (yay!) och köpte min efterlängtade soehnle digitala våg för 399 kr, plus lite annat. nu hoppas jag verkligen att den ska vara grym när den är så dyr. jag tog en sväng förbi en loppis också förresten och sen blev det liseberg igen (fast utan andrea) med uppsvinget (läskig!!), spegelhuset (roligt), spunnet socker (ett måste) och flume ride (blöt och superrolig). jag sprang på döva lina också. seriöst, hur stor är chansen att jag har varit i gbg två gånger och varje gång träffar jag henne?!
hans mådde illa och sen var det dags för joel herreys bröllop för bröderna. själv träffade jag fina malin och käkade pizza och drack öl på kontiki, dyrt men gott.
sen hem till öret med andrea i baksätet :) jag fick också ta med min fina kitchen aid mixer, hurra!! :):):)

all we can do
is keep breathing.

utanmig

jag har insett att vetskapen om att du lever är som kniven i hjärtat.
vafan melinda.

blivande praktikplatser?

förra veckan var jag och alex på livin hotell och träffade susanne. det fanns möjlighet för mig att få riktigt jobb där på hotellet. men jag vill ha ett mer meningsfullt jobb, jag behöver jobba med människor som har det svårt, inte med glada människor som bor på hotell. efter mötet hade susanne kommit med massa förslag på ställen jag skulle kunna vara intresserad av. hon har sjukt mycket kontakter och det var väldigt värdefullt. alex ska ringa runt och försöka få praktikplats till mig. susanne sa att hon gärna ställde upp som referens, eller vad det kallas. hur bra som helst ju :)

dessa är ställena susanne tipsade om:
bryggan, good life, IUC, kvinnohuset, excon, hannaskolan och villa susanne.
kvinnohuset och hannaskolan känns inte så lockande, been there done that, loa och kyrkan liksom. men dom andra verkar väldigt intressanta. nu gäller det att hålla tummarna att jag får praktik på något av ställena!!

bad idea.

lördag söndag

igår var det heaven med förfest och smörgåstårta hos petra. lite häng med pasi på min balkong först med min nya högtalare till mobilen. trevligt på krogen förutom en incident med två idiotsnubbar som betedde sig så jävla dåligt mot nån brud som de stod och asgarvade åt. vet inte om det var att hon dansade roligt, var överviktig eller en blandning. det var fett fel iallafall och det fick dom höra att jag tyckte. usch!
visstja, jag fick höra att julia tydligen hade stött på elli. ja, tack för den då julia, not! nej det är fan inte okej.
sen efterfest hos johan och erika där även elli, stinkan och magnus var. det blev lite dans, bullar och intressanta diskussioner med kristin, johan och en annan snubbe, eller jag lyssnade mer än jag diskuterade, men som sagt, intressant.
för övrigt var det trevligt men konstigt. mycket konstigt.
väl hemma vid fem för att sedan sova i tolv timmar. ikväll blev det american horror story, starsky and hutch och criminal minds hos pasi.

nu är klockan 01.20 och jag känner mig lite förvirrad. du gör mig förvirrad. och lite irriterad. fast bara lite. suck.

sorgbearbetning upp till bevis!

i måndags på gruppen hände en häftig grej. vi satt och fikade i pausen och plötsligt reser sig anna upp med tårar i ögonen och går iväg. ann säger något om det och jag frågar därefter vem som känner sig manad att gå iväg - ingen svarar. hade detta varit några månader sen så hade jag suttit kvar och tänkt att hon nog vill vara ensam, det var därför hon gick iväg. jag hade iochförsig tänkt att jag faktiskt kunde fråga hur det var, men tänk om hon säger att hon inte vill berätta? det hade känts jobbigt för mig, kanske till och med lite skämmigt. men detta var inte för några månader sen utan det hände här och nu och efter att ha läst "sorgbearbetning" så har jag insett att jag lärt mig helt fel hur man borde hantera sorg. jag har förstått att sorg och gråt är en naturlig reaktion och skall bemötas därefter. eftersom sorg är något naturligt så finns det ingen anledning att springa iväg och "gömma" sig, det finns ingen anledning att skämmas över det. jag försökte tänka att "detta handlar inte om mig, det handlar om anna. mina rädslor får inte spela någon roll nu." och gick för att leta efter henne. samtidigt som jag gick iväg, kände jag mig sorgsen över att det bara varit jag som gjorde något i denna stund, för tänk om jag inte hade gått, hade det betytt att ingen hade gjort det? förmodligen.
hur som helst så knackade jag på toalettdörren och frågade om hon var där, när hon svarade så frågade jag ifall jag fick komma in. det fick jag. väl inne, frågade jag bara "vad är det som har hänt?", jag lät bli att fråga hur det är med henne eftersom det var uppenbart att det inte var bra. hon berättade att hennes urban gjort slut med henne dagen innan, då han tyckte att han inte orkade mer, att det var för jobbigt med annas mående. samtidigt så var det strul med sjukt mycket andra saker, bland annat att hennes son ska flytta till en annan familj nu. jag har inte pratat många gånger med henne, men jag har fattat att hon har ett jävla tufft liv. jag tänkte hela tiden på att, som boken säger, inte komma med massa goda råd, att inte blanda ihop känslor med intellektet, att bara lyssna och bekräfta det personen med sorg (anna) säger och vara lugn. det gick bra och även om det blev några stunder då ingen sa något och det är lätt att bara säga något för att det inte ska bli "pinsam tystnad" så höll jag mig. i efterhand så insåg jag också att det förmodligen inte var tyst överhuvudtaget i hennes huvud då förmodligen hundratals tankar snurrade runt runt som i en torktumlare. nu istället så när hon hade något att säga så fick hon det, utan att jag babblade på. de gånger hon sa saker som "livet går vidare" svarade jag med att säga att det vet vi ju faktiskt, men att det samtidigt inte är problemet nu. även fast vi vet att livet går vidare så gör det ju ont här och nu i henne och vetskapen om det tar ju inte bort den smärtan som faktiskt finns. hon pratade på och jag lät henne säga precis så mycket hon ville. jag har ingen aning om hur länge vi stod där inne, det kan ha varit tio min, det kan också ha varit 20 min. hur som helst så upplevde hon att det kändes lite lugnare och hon öppnade dörren och vi gick ut. innan dess så tackade hon mig för att jag hade kommit, varpå jag svarade att hon inte behöver säga tack till mig, för jag fattar. hon fortsatte att hon försöker lära sig hela den här tack-grejen och förstår inte varför man måste säga tack för att folk borde väl förstå att man är tacksam? jag kan inte säga emot henne.

vi gick tillbaka, men då hade folk gått hem och vi gick ut och tog en cig. ute, pratade vi mer och då berättade jag lite om boken jag läser och förklarade hur vi socialiserats att tro att vi bemöter sorg och människor i sorg på rätt sätt, hur vi gång på gång kommer med en massa intellektuella råd som faktiskt inte har någonting alls att göra med den emotionella vi går igenom. hon berättade att hon bett en gammal vän ringa och muntra upp henne. han ringde och hon grät. han sa "gråt inte!", "var inte ledsen, det finns massor av andra killar för dig!" och "du klarar dig utan honom, du klarar dig själv!". då berättade jag för henne hur fel det var, allt det där han sagt. när någon är ledsen och gråter så ber man personen att sluta gråta, för om en person ser glad ut så upplever man att denne är glad/gladare. så egentligen säger man "gråt inte" bara av egoistiska själv, för då känns det lite bättre bara för att man tror att det är lite bättre för personen, vilket det inte är. det är ju inte tårarna i sig som gör ont, utan smärtan som orsakar tårarna. så bara för att en person slutar gråta, försvinner inte det onda inuti. det andra han sa var att det finns andra killar. jag sa då att orsaken till att hon är ledsen är inte för att hon inte tror att det finns någon annan därute. det är helt oväsentligt i hennes sorg. orsaken till det onda är att anna nu förlorat någon hon tycker väldigt mycket om. när någon gör slut med en så vad personen egentligen menar är att "du duger inte. du är inte tillräckligt bra, fin, rolig, snäll, intressant.". lägg till också att nu är det ett liv som du levt i flera år som du vant dig vid, som du tycker om, som känns bra, plötsligt bara tar slut. det gör ont. väldigt ont. sen sa anna själv att "jag vet ju att jag klarar mig själv!" och precis är det ju så, hon vet det, och jag säger det igen, om hon klarar sig själv eller inte är helt oväsentligt i hennes sorg här och nu.
anna sa även att hon egentligen inte vill gråta, för gråt löser ju faktiskt ingenting. jag svarade med att fråga om hon trodde att det skulle lösa någonting om hon Inte grät. hon insåg att det gjorde det ju inte heller. jag sa då att om det kvittar ifall hon gråter eller ej så kan hon ju lika gärna tillåta sig själv att gråta när det nu kommer naturligt för henne. hon förstod min poäng.
min och annan konversation pågick en stund till och precis allt jag sa som jag lärt mig av boken och verkligen tror på bekräftades bara av henne och jag blev ännu mer säker på att redskapen som lärs ut i boken verkligen är så bra och rätt! det kändes så otroligt bra att jag fått kunskap om detta och jag kan inte vänta tills jag blir ännu duktigare på det och får möta fler människor i sorg. det var en fantastisk känsla!!!

anna skjutsade mig sedan till bussen då det regnade och vi bytte nummer. jag sa till henne att hon kunde höra av sig när som helst. jag hoppas att hon förstod att jag verkligen menade det. jag messade henne och skrev att det kändes fint att hon ville prata med mig och dela med sig av sin sorg med mig. hon svarade bland annat att jag är en fin människa och aldrig får glömma det. det gjorde mig väldigt glad:)

den kvällen kollade jag upp vad det fanns för kurser inom sorgbearbetning och hittade en på fem dagar som verkade sjukt bra. 14900 kostar den och det är mycket pengar, men om det är lika bra som jag känner att det är så kommer det att vara värt varenda krona. mitt hjärta brinner för att hjälpa andra människor, jag måste jobba med människor som har ont, jag bara måste! <3 tur att jag fick pengar för min adhd från trygg hansa, nu kan de verkligen komma till någon nytta!! :D

error 02.45: sleep not found.

jag är trött men inte sovtrött. har legat i nästan två timmar utan att ens vara i närheten av att somna. kanske gjorde vårruset mig pigg?

jag sprang förresten på admela på ica krämaren idag, vilket var jätteudda för personer som henne går det inte riktigt ihop att träffa i vanliga livet. hur som helst så frågade hon ifall jag ville jobba som volontär i örebro rättighetscenters tält under pride. värsta kul ju, för hon lär ju ha fått väldigt bra intryck av mig i allt härj med victoria. jag är iallafall sugen, tror att jag kommer att tacka ja :) kan bli spännande att se pride från en ny sida.
jag är fascinerad över hur många nya möjligheter som öppnar sig för mig. oerhört spännande :)

"du är för snäll!"

jag tycker inte om när någon säger så, att en skulle kunna vara för snäll. jag tror nämligen inte att det finns något som heter så. oftast när du är "för snäll" och det blir tokigt av någon anledning är det, enligt min mening, endast för att mottagaren inte kan ta emot/återge den snällheten på ett bra sätt.
micke säger ofta att jag är för snäll, men jag vill vara ännu snällare, så snäll, vänlig, omtänksam och givmild som jag bara kan. dock har jag alltför många gånger upptäckt att det tyvärr inte kommer lika mycket fint tillbaka, utan att människor istället av någon sjuk jävla anledning tar mig för givet och verkar respekterar mig mindre. beror det på att de blir för bekväma och bara vill ha och tar mer och mer? jag vet inte, kanske. många av de personer som stått mig närmast har tyvärr återgäldat det med skit. så många gånger jag stått och väntat på personer som bara skiter i att komma, så många som slutar att uppskatta det jag gör och istället blir sura för att de inte får mer, så många gånger jag suttit ensam och gråtit då jag kommer i andra eller sista hand för personer som vet att jag finns när och väntar. men vet vad, jag tycker inte om det, det gör ont att inte bli uppskattad, att vara ensam, att ge mycket mer än jag får, att bara svälja, att alltid ställa upp och försvara men aldrig har någon som gör det samma för mig. jag är så less och det  jag varit länge nu. hur många fler vänner ska svika mig? hur många fler ska få mig att känna mig så liten? när ska det börja vända? när ska människor jag kommer nära sluta att visa sina allra mörkaste sidor för bara mig så jag får ta all skit? när ska människor sluta säga ja till andra men nej till mig? jag vet att människor jag kommit nära känner att de verkligen litar på mig och vet att jag alltid finns där, att jag lyssnar och bryr mig, att jag inte dömer. men för fan, börja ta vara på dessa saker istället, även om jag alltid kommer tillbaka trots all skit jag får så vem vet, en dag kanske jag inte finns där.

-kärlek och respekt, ska det vara så jävla svårt?

jag känner mig så kluven.

origami

jag har upptäckt nya intressen. en av dem är origami, alltså på riktigt, inte med vanligt papper. charlie hade hur många fåglar som helst som hon vikt i sjukt fina yuzunpapper. de minsta var av papper på 3,3 cm och de låg i en liten skål, sen fast det dubbla storleken som var en tavla (750 st) och sen hängde det även en fågeltavla i sovrummet med några hundra st i. jag blev så SJUKT imponerad, allra speciellt av de som var mini... no shit? :) <3

jag tittade på några gamla bilder på dig och mig och blev plötsligt illamående  just den där veckan du kom. jag vet varför du gjorde det. vilken skämtvecka :(

möte i sthlm

mina helger senaste månaderna blir bara sjukare och sjukare. det händer så himla mycket spännande som jag aldrig kunnat tro.

igår var det ju möte med tre st från Victoria och admela från örebro rättighetscenter. det var ett stört möte då ägaren mest bara fjäskade och skulle behandla mig som en prinsessa i ett år eller vad han snackar om. men sånt går inte hem hos mig. jag var där för att vakterna betett sig fel och då funkar det inte att locka med varken det ena eller det andra. min moral och råg i ryggen är mer än så.
vakten i fråga hade inte mycket att säga förutom att han inte mindes vad som hade hänt under aktuell kväll. minnesförlust, så passande och verkligen jättetroligt. not. kändes som om vi satt där med ett litet barn och de andra två skulle hela tiden berätta hur De trodde att han resonerade när han handlat som han gjort. ansvarig för vaktbolaget pratade mest en massa fina ord och det var svårt att få svar på frågor då det hela tiden började handla om allt annat än just varför vi var där. han insåg att det blev lite väl mycket prat från hans sida vid ett tillfälle och då passade jag på att pika att han kanske skulle satsa på en karriär som politiker. haha.

malou kom inte på mötet och jag har ingen lust att gå in mer på det för det är samma som det alltid varit. hursomhelst så fixade vi mötet utan henne även om det blev betydligt svårare. vi var grymma helt enkelt. nu kommer personalen att få gå utbildning som örc står för och jag ska försöka få ut det mesta att det så det kan bli något bra ur denna skit. det är grymt att lilla jag trots stora dumma vakter ändå kan få igenom min sak. en kanske inte är så liten och har mycket mer möjlighet att förändra än en tror. och detta gäller självklart inte bara mig. en häftig känsla! :)
eda sa när vi träffades en liten stund efteråt att malou borde vara stolt över att ha mig som vän. det vet jag att hon är, men det hade varit fint om hon kunde få mig att känna mig bättre än vad jag många gånger får göra.
jag är iallafall stolt över mig själv:)

på kvällen drog jag till ett ställe och hade en guldkväll, träffade många härliga människor, bland annat kim :) missade 22.30-bussen hem men det ordnade sig bra ändå och jag hamnade i john ajvide lindqvists blackeberg, vilket bara det var ett epic moment. tack charlie och patricia för allt :)
nu är klockan 15.35 och jag har inte så långt kvar hem. ska lyxa till det med en pizza när jag är framme.