jag kan inte sova. klockan är halv två och angelinas soffa är för hård och lite för kort. tankarna i mitt huvud är alltför många, onda och snabba.
det gör ont.

zzz

fullspäckade dagar med alldeles för lite sömn resulterar i trötthet, indeed. nu ska jag sova och fy fan vad skönt det ska bli!

j

ikväll har jag gråtit. människor suger.

Filmide

Filmlampa - Yes... Adhd, för både min, hans och alla andras skull. Yeah!

Ny vän

For how long?

För det var ju en befogad fråga..!

jag gav upp för länge sen

visst finns det dagar
som jag kan vara snäll
och låtsas som förut
och visst finns det dagar
som det kan göra ont
att se dig ramla häromkring

sadist

jag förstår inte. jag har hela tiden trott, att om jag bara får dig att förstå att du sårar mig, att något i dig ska minnas mig och allt vi har betytt för varann och att du ska ska bry dig. men det blir bara tvärtom. det verkar inte bättre än att du faktiskt Vill såra mig. såklart, that make sense, det är därför du måste berätta saker för mig, som att du sitter uppe hela nätterna på skajp med just henne, hur du har ditt på ditt torra (vad det nu betyder), att någon brud börjat följa dig på instagram, hur du vill flytta till norge och jobba eller resa till just det där landet. nej, jag vill inte veta. speciellt inte om du vill att jag gör det för att du vill skada mig.
efter tre år tillsammans tror jag att det finns mer än så, men det gör det inte. och det, det gör jävligt ont.

det var jag som sa
att jag inte vill mer,
men ibland känns det
som om det var du
som lämnade mig.

jag saknar dig mindre och mindre

det borde vara värre än det är nu, för du är den jag varit med längst och du är den jag älskat mest. men konstigt nog så går det ganska bra.
jag har lärt mig att hantera mina sorger bättre och jag har accepterat att det gör ont och kommer att göra det ett tag, men efter det så kommer det att kännas bra igen. det vet jag och det hjälper mig att bara finnas i det onda, här och nu.

jag har mina stunder då det bara gör ont men dom kommer inte lika ofta längre. för jag saknar dig mindre och mindre, det kommer annat emellan och det är bra. jag har glömt dig en vacker dag.

rasar

var och en går hem till sig
och fast jag inte saknar dig
så känns det som att världen skulle rasa
om du glömde mig

mellbystrand

livet är fint på västkusten. det har gått bättre än jag trodde att dela tält med mor och far. mycket bad och vågor och blandat med sol och regn. loppan har dock blivit sjuk och det är tråkigt. hon sover i pappas säng, han i bilen och jag ensam med eskil-morten i lilltältet. vi var förbi mammas gamla sommarjobbsställe och det var skoj. igår kom lisa och k-g + johanna och hennes kille. idag kom thomas, hans och andrea och emanuel och cissi. nästan hela släkten, det är najs!
nu har jag ont i armarna och ska sova.

efter tre år är man värd något för den andre.
ja, det kan en tycka iallafall.

nästan ett halvår?!

jag insåg nyss att det var fyra månader sen det tog slut mellan oss.

jag har saknat min bästa vän.
?

är du kvar där du var?
jag har slutat gå förbi.
det är nog bäst för båda
om jag försöker låta bli.

en meter och en sekund

en korsning. karljohan-skolan. 15.35. grönt ljus.
solen ler varmt mot mig och mitt hjärta mår bra.
ut i vägen på övergångsstället.
ett stort lila monster ifrån ingenstans rusar fram och förbi. en cyklist tvärbromsar. en meter, en sekund ifrån jag vet inte vad. förstår ingenting.
skrämda blickar möter min.
-bussen måste väl ha kört mot rött?
svar ja och ja.
arga, rädda munnar talar med mig. rasistiska kommentarer når mina öron.
förstår fortfarande ingenting. känner ingenting.
vänliga men uppspärrade ögon jag aldrig tidigare mött, cyklar fram. "hur mår du??"
jag vet inte. jag vet inte.
/minneslucka/
en buss som stannar längre fram men snart åker vidare. tror jag. är inte säker.
på cykeln igen.
-det är rött!!
förstår inte. stannar. tittar på killarna bredvid, tittar upp och ser att det blivit rött. ett tomt virrvarr i huvudet.
tänder en cig. kalla tårar hittar ut och ramlar ner för varma kinder. en liten kropp börjar skaka.
cyklar vidare. fler tårar.
vågar inte lita på mig själv längre, cykel efter chock är en dålig ide. vart ska jag ta vägen? orkar inte ta mig dit jag var på väg. förvirrade steg hem.
börjar förstå vad som hänt. hur nära det var.
en meter, en sekund är alldeles för kort.
vänliga men rädda röster i telefonen.
en tom, stökig lägenhet. en fläkt som blåser svalt. tårar turas om med en likgiltighet som tycks förlama. tiden går. en timme. tröttheten slår ner mig och drömmar tar över mina tankar. bort.

Perfecto

En till syster på det, någon bror, en mamma, ett motionspass och ett ligg eller en kyss så vore denna dag D.

jag kan inte skilja på

Jag kan inte skilja på om jag vill vinna dig
jag kan inte skilja på om jag vill va med dig
jag kan inte skilja på om jag vill bli av med dig
jag kan inte skilja på om jag vill skada dig

men du om nån borde förstå
att man inte gör såhär mot mig