adhd

Jag läste detta på en adhdsida på facebook och tyckte att det förklarar bra hur det kan vara:

Jag ser det andra inte hunnit se eller kan se. Jag ser vad bilden av pusslet skall bli utan att behöva lägga alla bitar. Nackdelen är att jag sällan orkar lägga färdigt pusslet när jag väl listat ut den färdiga bilden. När andra kan visa upp ett konkret resultat sitter jag med utspridda bitar och söker lösningar på ett helt annat pussel.

-Niklas Grebäck

Hög igenkänningsfaktor 05.51-06.51 från skoltiden.:
http://www.ur.se/Produkter/177421-Orka-Felicia-klarar-inte-skolan

Man up FTW

Male privilege FTW

bystander effect

hela kvällen har varit grymt kul. men. på efterfest, som by the way också var trevlig, eller ja, till en början. jag till varberga på efterfest med peter, hannes, jocke (afrohåret), brorsan??? och några fler. allt var trevligt och vi spelar lite låtat. då kommer en brud i randiga byxor som är aggressiv och kräver att hon ska spela sina låtar. det var inte ens hon som bodde där men ändå tyckte hon att hon kunde dra ur sladden ur mobilen å spela det hon ville istället. jag förklarade att det var folk i kö som väntade på sina låtar, men det sket hon i. lite senare så kom hon ännu en gång och krävde att få sladden. denna gång var det elvis tur att spela sin låt, men det sket hon i. då kläcker hon ur sig en jävligt otrevlig kommentar: "du förstör för alla!". jag sket fullständigt i henne, för att jag visste att hon bara var knäpp och betedde sig illa. hon fortsatte dock. ingen reagerade, och till slut frågade jag de andra "tycker ni att jag förstör för alla?" inte en jävel svarade. jag frågade igen och då svarade H typ att han tyckte att jag överdrev eller att han inte ville ha något tjafs. jag kände då att jag inte hade någon lust att stanna. kort därefter var hon som bodde där sur på peter å ville att han skulle dra därifrån. jag frågade vad det handlade om och allt verkade bara knäppt. men eftersom han inte var välkommen av värdinnan och jag tydligen inte var välkommen av hennes kompis så hade jag ingen lust att stanna heller. hela vårt gäng drog då. vi stod utanför och väntade på taxin. några frågade hur det var med mig. jag kände att jag inte ville ljuga så jag sa att det inte var najs. de frågade flera gånger och jag berättade att jag tyckte att det kändes jobbigt när hon gav sig på mig och alla bara satt helt tysta. det hade ju inget med henne att göra utan att ingen försvarade mig. de fattade inte först och H tyckte att jag överdrev. jag blev mer ledsen och tog en liten promenad. peter följde efter och sen gick vi tillbaka. jag hade lugnat mig igen då, men de såg att jag fortfrande inte var glad. en kille frågade hur det var och jag sa igen med beskrivande varför jag tagit illa upp. jag förklarade att det inte handlade om att jag tyckte att dom var dåliga som inte sa något och att jag inte krävde att någon skulle göra det heller. jag förklraade bara att när jag stod där och alla var tysta så kände jag mig jävligt kränkt och framför allt jävligt ensam. jag förklarade att det var bystander effect och att om man är där och inte säger något så är man på den sidan (i detta fallet tjejen i randiga byxorna). alla var förklarade att de inte alls var på hennes sida, utan tvärtom. de tyckte att hon betedde sig knäppt och fel. jag försökte hålla det på en bra nivå, utan att skulbelägga dom men förlarade ändå att de tär så det funkar. det slutade med att alla förstod, eller ja, alla utom H. men jag tror inte att han någonsin känt den känslan, så därför kan han inte förstå. två av killarna bad uppriktigt om ursäkt och kände sig dumma som bara suttit där utan att säga något för att förstvara mig. det kändes himla fint och det känes lugnt efter det.
jag hoppade av tacin vid karl johan och gick hem. jag grät ungefär heälften av vägen och lyssnade på eurodancer - the melody. trots att det kändes lugnt med allt detta så kände jag mig jävligt ensam och det gjorde ont. det är så jävla viktigt att man inte är en bystander. det skadar så mycket.

Morgonstund har guld i mund

idag gick jag upp kvart i sex för att ta bussen till kerstins dagis och se på deras lucia. jag kände inte igen henne bland alla barnen för hon hade bak håret och tomteluva. höjdpunkten var när en liten liten unge tog stryptag en annan brevid. det var helt oskyldigt men såg så himla kul ut. lite som jossan när det är fotodags. när jag väntade på bussen hem ringde mansur å sa att jag skulle komma förbi så jag gick dit istället. mehtap och matilda var sjuka, matilda med feber. det lilla livet såg verkligen hängig ut och var gosig  och låg eller satt och kramades med mig. myys!
mehtap berättade om missfallet, det var tungt. det blödde mycket, gjorde mycket ont och så kom tom det lilla barnet ut i handen. jag brukar vara bra på att föreställa mig hur saker känns men detta är helt omöjligt.
närndet va dags att gå kändes det som att jag hade velat va kvar längre. mehtap berättade också att hon suttit i fängelse i sju år i turkiet då hon protesterade mot att få använda kurdiska. SJU ÅR!? fattar inte hur jag kan ha missat det, eller glömt.

micke hämtade upp mig vid elva å vi drog till vårt ställe, eastwest that is. det var ovanligt trevligt och jag sket i bs pga det. han berättade mer detaljerat om sin gamla 18-åriga flirt. mycket intressant, höhö. vi insåg att vi saknat varann, så jag hoppas det inte behöver dröja så länge nästa gång. han har äntligen dumpat sin golddigger också. fina micke!

ny är klockan innan tolv å det är sovdags för imorgon blir det magnus å min loppis till förmån för musikhjälpen. yay! och idag var jag å satte in pengarna från loppisen jag å angelina hade för några månader sen, som också ska till musikhjälpen. 1820 kr blev det. känns så fint att göra sånt här, det är fan livet! <3

I guess that means yes...

de runda rådjursögonen tittade fram lekfullt bakom spegelbilden av mina händer. nervösa blickar följde och höll sig kvar, lite för länge. varma leenden och vackra skratt. att endast se dig gå, lockade djuret i mig.
en annan blick som iakttar, som letar tecken, kroppsspråk, blickar och speglar. en vakande fåraherde med ett hungrigt vargahjärta. allvarsamhet. allt detta har fått mig att le, att bli varm.

jag vill leka, men vet inte om jag vågar.

min första kommentar

jag fick just min absolut första (tror jag) kommentar här på min blogg. det var en fin kommentar och jag blev väldigt glad. jag hade aldrig någonsin förväntat mig att få några kommentarer då jag aldrig berättat för någon om denna blogg, så jag vet inte ens om det är någon som brukar läsa den eller hur de i så fall hittar mig. jag är ju så velig och osäker så även om jag skulle vilja så är jag inte redo att låta mina vänner och bekanta läsa den. så en kommentar bara sådär var ju en trevlig överraskning :) pepp är något jag kan behöva nuförtiden.

ikväll stod jag med rfsu (jonna, karolin, helena och jasmine) på vågen och samlade in pengar till Musikhjälpen. mickur stod där och hängde med. jag kände mig rätt osäker så jag inte var säker på vad jag skulle säga och sen jobbar jag bättre om det inte är så många omkring mig. jag vet att jag hade gjort ett grymt jobb och släppt på mina spärrar om det kanske bara var jag och en till. men det var rätt roligt ändå. jag tror att vi kan ha fått in 500-600. imorgon ska vi stå på marieberg.

när jag kom hem från kvällens aktivitet så blir det som det brukar när jag gjort något fint eller väldigt roligt; luften liksom bara går ut mig och istället för att jag kan bära med mig den fina känslan och att den ska ge mig energi så försvinner allt och jag blir bara låg. det är samma grej som händer när man blir sådär deppig efter någon festival, fast inte lika allvarligt. när jag jobbade på willys eller när jag tränat klart så kommer precis samma känsla.

jag hade förresten en trevlig lunchfika med e och c idag...

myspyshelg

jag kom aldrig iväg till malmö. pga halkan och stormen så avrådde bland andra mamma, pappa, angelina, micke och martin mig från att åka. jag vågade helt enkelt inte riskera. jag var ledsen den här helgen och vaknade med tårar i ögonen, men det kändes som rätt beslut ändå. robin skrev till mig imorse och sa att de hade haft jättekul. nåja, man måste lita på sin känsla även om det nu gick bra. det tråkigaste var ändå att lördagskvällen inte blev av, men vi ska inte ge upp.
min helg blev väldigt bra ändå; jag hängde med familjen nästan hela helgen. hans, thomas och andrea var på besök och det blev mys och tacos på fredagen. på lördagen drog hans och thomas iväg till oset och filmade musikvideo med meadows ever bleeding och materialet han klippt ihop till kvällen var gryymt! jag längtar tills han blir klar. thomas och andrea tog lite bilder till bröllopsinbjudan senare på dan och senare åt vi hamburgare, eller var det på söndagen? det var iallafall sjukt gott, vi körde på anammas burgare, det goda maxbrödet och så hade jossan gjort godaste dressingen!!! på kvällen drog jag till magnus som fyllt år och hade lite fest. jag var egentigen inte sugen på att gå då jag inte kände mig på humör eftersom malmöresan inte blev av, men det blev lyckat ändå. jag och martin vann quizen. sen drog vi på "efterfest" till mig; jag, storken, robert och magnus (magnus kompis). det var himla trevligt det med.
på eftermiddagen hämtade thomas mig igen och det blev mer häng och massor av diskussioner om massa viktiga saker. veganism, feminism, könsroller, sex, lite kyrkan, abort osv. jag älskar min familj och att vi kan prata om saker, även om vi inte håller med varann, det är fantastiskt! jag somnade allt för tidigt på soffan och vaknade sen när thomas mobilalarm ringde vid sex och då gick jag upp för att få skjuts hem när de skulle med tåget. hans åkte kvällen innan, strax efter Oh helga natt. angelina var inte med denna helg då hon jobbade, var på fest hos tanja och var bakis. det var helt okej att stå där på stortorget och ola salo var fin. jasmine kara med. hennes leende alltså. det var dock väldigt kallt, men jag dansade och hoppade rätt med så det gick att stå ut. efter det så gick vi till stora hotellet och kollade festlokalen.
nu är det måndag och jag har inte kommit ur sängen. även om jag mår mycket bättre nu än förut så tror jag ändå att jag har någon slags depression. bristen på motivation och ork är fan inte kul. men, jag ska sitta här i sängen ett tag till, sen blir det dusch och sen sushi och bio med anders. det ska bli fint. jag har längtat efter sushi länge nu :)

-

"du är så otroligt mysig" hör jag i mitt öra. det fina var att jag några sekunder tidigare tänkt precis detsamma.

Adjdhha

Jag önskar att jag hade bättre koncentrationsförmåga och uppmärksamhet än jag har för då hade jag fattat allt det här. Jag är så intresserad och jag vill veta allt men min hjärna vill inte följa med. Ja, jag hatar det.

south

nu sätter nervositeten in. jag hoppas bara att det inte händer något så att det blir ändrade planer, igen. jag måste försöka tänka på annat. men jag känner mig som ett litet barn på julafton. men snälla lilla melinda, lugna dig, annars sitter du där på lördag med fult munsår och ser dum ut. det vill du inte va? näjustä!

jag träffade förresten e en snabbis idag. det var fint. snart blir det c också. fint även det.
efter det var jag på fikaträff, men först möte med rfsu inför tisdag och onsdag. egentligen hade jag tänkte skippa fikaträffen och istället dra iväg och träna lite överkropp, men så blev det att jag stannade. jag kände mig rätt obekväm till en början men sen släppte det. det blev lite snack om trans och könsroller och jag försökte säga mitt, men jag tror inte att de förstod vad jag menade. jag stör mig på att folk älskar sina könsroller. jag tror inte på det helt enkelt. könsrollerna alltså. förresten, jag måste komma iväg å träna imorgon, för annars blir det bara två träningsdagar denna vecka och i helgen är det ingen tid för träning. m sa förresten att jag såg snygg, fräsch och vältränad ut. och h och k frågade om jag ville hänga med på krogen i helgen. dom sakerna gjorde mig glad.

förutom det så är jag stressad, mer eller mindre hela tiden och det gör ont. det är liksom mycket nu.

Hjälp i höstkylan

På vägen till mansur och gänget såg jag några personer vid busshållplatsen i baronbackarna varav en låg ner med fötterna på vägen. Jag hann tänka att det inte var nån ide att gå över gatan och fram till personen efter som det redan var så många där. Men rätt snabbt kom vettet ikapp och påminnelsen om att man ALDRIG kan ta förgivet att någon annan gör något eller har kontroll. Så jag gick över. Frågade vad som hänt. Ingen visste, de sa att kvinnan legat där och ibland skriker och inte vill resa sig. Jag tänkte hur mamma brukar göra, så jag satte mig ner hon kvinnan och pratade lugnt med henne. Hon var ledsen och hade ont. Jag förstod att hon inte mådde bra och tänkte att jag nu inte får vara rädd att fråga var hon har ont, att inte vara rädd för den själsliga smärtan så jag  frågade om det var i kroppen eller i själen som det gjorde ont. Både och, svarade hon. Hon var så ensam. Mitt hjärta gick sönder lite till. Hon grät stundvis och sa att hon inte ville leva. Jag tog hennes hand och lyssnade på henne. Till slut kom en ambulans och hämtade henne. Jag passade på att fråga de omkring om lite mer info och det visade sig att ingen av de tre personer som stod där hade gjort det från början utan alla hade kommit fram för att hjälpa. Trots att det redan fanns en person där så hade två tjejer kommit fram. Jag blev så jävla glad över hur mycket kärlek och civilkurage det fanns där just då. Jag tackade dom för att det stannat och sa hur viktigt och ovanligt det är. The bystander effect that is. De tackade mig tillbaka och jag gick därifrån och kände mig lycklig över all värme jag fått känna mitt i ensamheten och kylan. Och jag är stolt över mig själv att jag inte blundar, att jag agerar.

älskad

jag känner nu att jag är så desperat efter kärlek. desperat efter någon som ser mig och tar i mig på det där speciella sättet.

du glömde lyset på

när jag och pernilla hade varit och handlat idag och parkerade bilen såg vi att en granne glömt lysena på på sin bil. perfekt tillfälle för lite vardagscivilkurage så jag ringde transportstyrelsen och tog reda på vem som ägde bilen, kollade upp honom på eniro och ringde och sa att han glömt dom på. han lät först lite chockad men blev sen glad. det kändes fint :)

Daniel Sloss

http://www.youtube.com/watch?v=WWTv4ZQdg8g

Orkar inte! :)

Melinda BorgenfalkMen hur går jag till väga då?

Anna SvenssonMen när du har gjort en anmälan så kommer du få ett anmälningsnummer, det är det numret vi behöver.

Melinda Borgenfalk
OK

Anna SvenssonJag kan se att du inte längre har någon bindningstid på ditt abonnemang, så du har möjlighet att förnya ditt abonnemang med en ny telefon.

Är du kvar?

Melinda BorgenfalkJa

Ska försöka kolla om det går att chatta med polisen eller nåt

Anna SvenssonAbsolut, gör så!

Är du intresserad utav att förnya ditt abonnemang med en ny telefon eller vill du avvakta?

Melinda BorgenfalkMen snälla... min mobil har precis blivit stulen och jag har lite annat att tänka på än om jag vill förnya ett abonnemang!

Anna SvenssonJag ber om ursäkt, tänkte att det vore en lösning.

Melinda BorgenfalkLösning på vadå?

Anna SvenssonAtt du inte har någon telefon.
Är det något annat jag kan hjälpa dig med i dagsläget?

När jag sedan ringde kundtjänst för att få hjälp med att spärra min telefon så säger hon när vi ska avsluta samtalet "Ha en fortsatt trevlig dag!". Jag säger "Ja, nu har ju min dag inte varit speciellt trevlig hittills så jag hoppas inte att den blir lika trevlig som den varit". Hon fattade hur tokigt det blev. haha.

mölk

efter några veckor som vegan så är det enda jag känner att jag verkligen saknar är just mjölk. även fast jag saknar grädde, mozzarella, keso och min älskade stroganoff så har jag provat på så många goda nya rätter så det har liksom inte varit något problem. men mjölk, det går inte att ersätta, det är något speciellt med det och mandel/havre/rismjölk duger inte. imorse när jag vaknade lite bakis så hade en liter mjölk suttit fint, men det fick bli en fanta istället. nåja, det gäller bara att gilla läget. det är ju inte som att jag har något val.

jag som skriver om vad kärlek är

Jag kunde inte låta bli att skratta imorse. Det var som att allt som hände var i en film. Men det var det inte utan det var på riktigt och det var kaos. Men igår så orkade jg verkligen inte bry mig,  jag som är moraltanten själv. Det var skönt att för en gångs skull bara skita i allt. ett förtroende som svikits mot en människa som får uppleva lite lycka. Det är ju ändå tanken som räknas.

opepp

det var planerat att up skulle åka en jävla massa mil och dricka öl med mig idag men resan ställdes in i sista stund och jag blev besviken. hade verkligen sett fram emot detta. fan också.

Genuin

"I min starka vilja att söka det genuina har jag alltid attraherats av det som tagit en alternativ väg. Att göra det som ingen annan gör tyder på en inre styrka och övertygelse. Det är en kraft som måste ha en genuin bas. Men genuinitet bygger på ärlighet. Oavsett om det gäller karismatiska personer eller obskyra religiösa sekter är de alltid dömda att bli lämnade om de inte bygger sin övertygelse på tusentals ömma frågor till sig själva."

/U_P

apelsinmarmelad

förresten idag var jag hos Angelina. hon käkade frukost och tog fram en burk apelsinmarmelad och berättade att den sorten var nostalgi för henne. jag mindes inte varför men när vi var små och bodde i Rotebro så plingade det en dag på dörren. när vi öppnade stod en korg/kasse full med mat. någon visste att vi hade det dåligt ställt och ville hjälpa oss. bland all mat så fanns det just en sån där apelsinmarmeladburk som var sådär lite extra lyxig. vi vet fortfarande inte vem det var som gjorde detta för oss.
jag tycker att detta är alldeles alldeles underbart! jag är denna person evigt tacksam. jag älskar dig. det är precis så som jag vill vara. eller jag är det till viss del, men långt ifrån så mycket som jag skulle vilja göra. jag älskar hur det finns människor som bara vill göra vad de kan för att göra världen bättre. och det bästa av allt är att denne person aldrig berättade att det var just den personen som gjorde detta. jag blir gråtfärdig bara jag tänker på det. kärlek är det största <3

salva

igår gick jag till banken för att sätta in pengar. jag stod kanske i en halvtimme i den där jäkla kön och när jag kom fram så hade jag tagit med mig fel kort så jag kunde inte sätta in mina pengar. det kändes okej ändå. jag hade stått och lyssnat på Sarek och smådansat. jag gick åt mitt håll på Drottninggatan och mötte hon som jag aldrig minns namnet på, den stora romska kvinnan som sitter och tigger. jag hälsade på henne, gav henne en tjuga och pratade lite. hon mindes mig och att jag hade kommit förbi en gång och hängt med henne, gett dom makrill och bjöd på jordgubbar. vi snackade lite nu, förstod kanske 5% men försökte med kroppsspråk. hela tiden glor folk som går förbi. jag uppfattade bara ett fåtal ord; toalett, apoteket, salva, canesten och några fler som jag inte minns. hon kunde förresten också förstå när jag berättade vad jag heter och frågade efter hennes namn och vad hon pratar för språk. rumänska. hon kommer från rumäninen. det värsta stället på jorden att leva på  om man är rom. hon visade med sitt kroppsspråk att det gjorde ont någonstans och i samband med det sa hon salva och canesten. jag sa till henne att vi skulle gå till apoteket så hon kunde visa mig. hon lämnade sin väska och kudden hon satt på och vi gick iväg. folk stirrade ännu mer. väl inne på apoteket frågade hon någon efter canesten men hon var bara praktikant och kunde inte hjälpa oss. en annan som stod i kassan visade oss rätt. hon var dock inte alls trevlig utan tittade på kvinnan med sur min och det gjorde mig väldigt arg och ledsen. jag är övertygad om att ifall jag hade gått dit själv så hade jag mötts av ett leende, eller åtminstone ett trevligt bemötande. jag frågade vad salvan var för och hon sa att det var för svamp. vi gick till kassan och jag betalade. 69 kr kostade det. småpengar för mig men stort för henne. det känns fint när man kan göra annat än att bara ge pengar. jag är i alla fall säker på att jag hade uppskattat om jag märkte att det fanns några där ute som inte föraktade mig, svor, anklagar mig för att vara tjuv eller ber mig dra härifrån om omväxlings skull. det finns så många småsaker man kan göra för att få andra att känna sig värdefulla. om det så handlar om att stanna upp i några minuter att bara prata. det betyder så jävla mycket. ensamhet och utstötthet är det värsta som kan hända en människa. det får inte finnas och vi får aldrig acceptera det. när vi var inne på apoteket så var  det tre som jobbade och sex st kunder. VARENDA EN hade käkat glosylta till frukost för de stirrade på oss som aldrig förr. jag vet precis varför de stirrar och jag har sett det förut. undrar vad de tänkte. kanske att nu lurar den där zigenarkvinnan den där stackars flickan, eller nu tigger hon efter pengar. eller kanske oroar de sig för att hon ska stjäla något? eller är de bara helt enkelt chockade att det finns en helt vanlig vit människa som behandlar henne bra? jag hoppas att någon fick sig en tankeställare, att någon fattar att det är så här vi måste göra. det är så jävla fel att det finns människor som är så jävla utsatta som den här kvinnan är. det är något stort jävla fel att det sitter människor och tigger från första början. hur kunde det gå så fel? var är vårt ansvar att inte tillåta människor att vara där? när är det okej att bara blunda och gå förbi? mitt svar är: aldrig.

bs=bullshit

bara för att bs inte kan ha mobilen med sig å att det tydligen inte går för sig att komma till angelinas lägenhet där alla MINA saker är så ställer detta till det för mig. oerhört kränkt känner jag mig.

I was dancing the whole way home...

eller I was crying the whole way home. världen gör bara för ont.
jag har verkligen försökt hela kvällen, att acceptera andras val och var de befinner sig i sina liv. att inte bara se allt det onda, att inte lägga någon värdering i det. för det är något livet lärt mig, att alla befinner sig inte på samma ställe, alla har sin egen väg att gå och det måste få ta sin tid. det har funkat länge, men gör inte det hur länge som helst. till slut brister det, till slut gör det för ont.
men varför gör det då så ont? det gör bara ont, det är bara så fucked up. men kanske kan min smärta få alla små liv att på något sätt känna att de inte är ensamma, att det finns någon som är på deras sida. någon som älskar dom och som känner deras smärta, ångest och frustration, någon som kämpar och som inte ger upp. hur hopplöst det än känns. att de känner att jag finns här med er i eran dödsångest, för jag lovar att jag känner med er, så mycket mer än jag önskar att jag kände. denna egenskap är bland det ondaste men samtidigt så är det något jag är som mest tacksam över. för aldrig någonsin vill jag vakna upp och inte känna den empatin som jag känner, att inte kunna känna vad andra känner, att känna likgiltigheten. hur jävla jobbigt det än är, aldrig någonsin. hellre dör jag.

okej, nu är det höst.

ibland

ibland undrar jag om jag gör mer skada än nytta.

Stroganoff och plågeri av människor och djur

jag åt förmodligen min sista portion stroganoff för en stund sen. jag försökte njuta så mycket det bara gick. efter helgen med djurrättsalliansen insåg jag att det inte räcker med att vara vegetarian, mjölk- och äggindustrin är lika med djurplågeri och det funkar inte för mig att stödja den. vidrigt är vad det är. det känns som en självklarhet, men ändå känns det rätt tungt och känsligt att gå över till vegan, inte så mycket för att jag inte längre kan äta saker som jag verkligen älskar såsom mjölk, keso, grädde, ost osv men det är något känslomässigt i och med att jag faktiskt ger upp allt detta. jag kommer heller inte att äta ägg så det är därför jag inte längre kan äta min vegetariska stroganoff som varit det absolut godaste jag vet sen jag gjorde det för första gången för 8 år sen.
det är svårt att förklara. det känns också jobbigt när jag ser min omgivning äta kött som att det inte fanns något problematiskt med det och bara kör på njutning framför vad som är etiskt försvarbart medan jag nu kommer att ändra ännu mer i hur jag lever. det känns inte rättvist, inte schysst.

hur som helst så känns mitt beslut rätt, ofrånkomligt. jag känner mig stolt över att säga att jag är vegan. vegan är osjälviskt och uppoffrande. vegan är kärlek.
precis som jag tycker att det är fullkomligt vidrigt att plåga en katt, hund eller människa, att sätta dom i små små burar och inte sköta om dom när de blir sjuka, eller låter dom ligga och självdö, eller att ge dom skitmat eller att avla sönder dom så att deras kroppar går sönder, att ta ifrån deras ungar precis efter födseln så att mamman gråter och skriker efter sitt barn, att inte ha någon som helst respekt för dom utan bara se dom som producerande maskiner, att sparka och slå, att slakta dom på ett brutalt sätt, att de inte får leva som det är tänkt och att de får göra de saker som är naturliga och viktiga för dom så är det precis samma sak att göra allt detta mot grisar, kor, minkar, hönor osv. detta är vidrigt och får inte fortsätta! jag kommer aldrig att blunda för detta och tänker ta mitt jävla ansvar att inte stödja detta! specisism är precis vad det handlar om! och någon sådan är jag inte, för jag kommer aldrig att vara överlägsen någon annan, djur eller människa, baserat på ras, kön, läggning osv.

nattgrubbel eller dags

kan inte sova. ångest. tänker på skåne, äcklet, stockholm, hur lätt allt kan rasa, radio, kärleken, ensamheten, vad alla tycker och att någon av dom två ska dö. det gör för ont nu.

vinön

jag och pasi drog till vinön i lördags. vi tog med våra cyklar och vädret var jättebra, solen var framme så det var grymt varmt. vi badade vid norra stranden och vattnet var det varmaste detta år. när vi gick i så kom det en abborre och simmade runt mig, jag stod still för att inte skrämma iväg den men efter ett tag började jag röra på fötterna och märkte att den inte blev rädd utan nästan mer nyfiken. till slut så rörde vi oss som vanligt, simmade, doppade oss och plaskade. jag sprang upp på land och hämtade mobilen för att ta kort och den var kvar hela tiden. vi sprang upp flera gånger var och när vi flyttade oss närmre stranden (ca 10 meter) så följde den efter oss!? det var en helt ofattbar situation, inte ska väl fiskar vara sådär orädda? ja en kan ju tom kalla den för social. den simmade emot mina ben några gånger och vid ett tillfälle så kunde jag klappa den smått på fenan med min ena hand utan att den simmade iväg. det var alldeles fantastiskt och jag ville som inte riktigt gå upp och saknar fisken nu. sjuuukt söt var den och hade lite lustiga ögon :)
det var en massa andra fiskar som också simmade nära oss, dock ingen som hängde med oss under hela tiden vi var i, vilket var ungefär en halvtimme. några småfiskar som hoppade kom emot oss och det var nära att han fick en i munnen då han skrattade. det var roligt.

annars cyklade vi runt och hade det bra, kollade in en loppis och käkade glass och bulle vid cafét. de stängde klockan tre men vi fick köpa ändå fastän vi kom 20 min sen eftersom vi inte visste öppettiderna. det var snällt. en superbra dag var det och vi hade himla roligt. man åker färja över som tar 25 min. en man som var där med sin bil var tjurig och ville inte flytta på sig när vi skulle gå förbi. orka. på stranden så blev det skuggigt i slutet och jag frös och fick ta på mig kläder. la även pasis badlakan över mig men det hjälpte inte så mycket. ett par som låg på filten bredvid frågade om jag ville låna deras filt. jag tackade ja och den värmde fint. men varmast blev det i hjärtat. det är grymt när människor är sådär uppmärksamma, gå utanför sin trygghetszon och bara hjälpa en annan <3

Såhär blev två gaypar bemötta på en restaurang.

http://www.upworthy.com/a-hidden-camera-show-goes-to-texas-it-did-not-expect-to-find-this

andas.

jag ville bara gråta och tänkte hela tiden "vad är det för fel på mig?"
jag skäms. men allt stämmer så jävla bra, så jävla fint, så jävla perfekt men ändå är allt så fel. det enda som får mig att andas snabbare är handen i mitt hår. inget annat, what so ever.

din jävla hand i mitt jävla hår.

fp söndag

jag packade ihop tältet och sa hejdå till det rädda paret som satt och käkade frukost på tältplatsen. de tackade mig så mycket för att jag hade varit så vänlig igår och det gjorde mig så glad att jag hade fått dom att känna sig lite betydelsefulla <3
blev lite häng och ett sista bad med moa innan vi sedan åkte med 11.40-båten. det tog två timmar och jag och moa satt uppe på däck i det fina vädret. det var mysigt. men jag blev sådär osäker som jag brukar bli, på vad den andra tycker om mig och fick för mig att hon tröttnat på mig då hon inte sa så mycket. väl framme i sthlm hängde vi i kungsträdgården en stund innan vi skiljdes åt men vid det här laget snackade vi på som vanligt igen och det kändes riktigt bra. vi har addat varann på facebook och bytte nummer. hon sa att jag skulle höra av mig om jag kom till Göteborg någon gång. hon ska nämligen flytta dit, från mora. men hon har ingen som helst dialekt, det är roligt.
jag skulle egentligen käka lunch med eda men hon var sjuk och orkade inte komma. hörde av mig till Charlie och sten men fick svar alldeles för sent. jag käkade risotto på vapiano och åkte sen hem.
förresten, det här med maten var katastrof. sista dagen hade vi kanske 15 mjölkpaket kvar, 10 salladshuvuden, 8 gurkor och 8 brödpåsar. pålägget däremot, nej det hade tagit slut efter kanske två dar. inte så najs. nåja, dom lär få en hel del kritik för maten så jag hoppas att det blir förbättring nästa år.

hursomhelst så är jag mycket nöjd över festivalen, trots tråkiga saker som hände. det jag kommer att bära med mig är alla fantastiska människor jag träffat och jag har för det mesta mått väldigt bra.
kärlek och Peace out <3

fp lördag

jag vaknade tidigt denna morgon då jag var rädd för att försova mig igen. kom upp tidigt och tog ett dopp vid vandrarhemmet och sen en dusch. det var skönt och jag älskar att jag blivit så mycket modigare när det gäller att bada. för inte så länge sen hade det varit en omöjlighet att bada själv. när jag skulle käka frukost så var jag ensam där till och med.
idag var det moa och ksenija (ryssland) som var i köket med mig. ksenija är konstig, det är nåt som inte riktigt är som det ska. hon vet inte hur man ska bete sig utan känns väldigt omogen och ego i det hon gör. rätt känslokall och extremt envis också.
adam (se) var gluten och Jennifer (us) var gluten och laktos så det blev specialkost för dom. adam hade eget bröd med sig men inte Jennifer så jag fick fixa det bäst jag kunde. första dagen blev det inte alls något roligt för henne men andra dagen la jag verkligen ner mitt hjärta i hennes mat. det var roligt. dock så bestämde hon sig för att äta ute den dagen så hon fick aldrig smaka mitt mästerverk. höhö.

jag var med på lite fler saker idag med och lyssnade men det var svårt att förstå och höra när det var så mycket ljud runtomkring. men oavsett så var det intressant och peppande att veta att det finns många som faktiskt bryr sig om världen, hållbarhet och att göra det bättre.
egentligen hade jag tänkt att jag skulle åka hem på lördagen för att kunna vara med på den årliga brännbollskvällen men på fredagen bestämde jag mig för att stanna tills på söndag då jag trivdes så himla bra. jag har träffat på så himla många fina människor.

på området var det yoga som adam och moa var med på. själv satte jag mig vid ett bord där några satt och diskuterade. där satt även Babylon. det var en man och en kvinna som pratade hela tiden och gav inte B en syl i vädret trots att han gång på gång försökte flika in. han gav dom också feedback dvs bekräftade det dom sa och försökte verkligen att komma in i samtalet men de tittade knappt på honom. jag blev så himla ledsen hur människor kan göra såhär, bara behandla andra som luft. Babylon som sagt att han var blyg kunde ju behövt lite hjälp på traven kan man tycka, men nejdå. Babylon är 30+ men är liten och spinkig och ser väldigt försiktig ut. detta gjorde mig hur som  helst väldigt ledsen, irriterad och opepp. det slutade dock bra för lite senare började han snacka med en annan man istället och dom hittade verkligen varann då den enda jobbar med samma sak som den andra just nu pluggar. de bytte visitkort och Babylon var så glad. då blev jag så glad :)

jag, moa och adam som hängt en del badade på eftermiddagen innan det var dags för adam att åka hem. det var sorgligt tycker jag, jag hatar när saker tar slut och när människor försvinner. vi fick i alla fall ett kort på oss tre och det var fint.
det var förövrigt en tjej där som hette Lovisa som påminde mycket om Ylva. hon var väldigt fin. hon gjorde mig dock väldigt blyg så det blev inte så mycket pratande som jag hade velat.

på eftermiddagen plockade vi ihop mycket av området och sen var det häng på vandrarhemmet med mat som jag och moa fixade. tacos igen men jag missade att det var habanero i tacokryddan så det blev riktigt starkt. oops. ett par som var där och lagade mat var oerhört blyga och försynta och nästintill rädda. jag pratade lite med dom och kände hur osäkra de var. det är konstigt hur medelåldersmänniskor kan vara så. jag sa till dom att de gärna fick ta gurka och sallad då vi hade så mycket av det och de blev så glada. innan den ena skulle ta frågade han igen om jag menade allvar när jag sa att de fick ta. aw...
det dracks lite vin och vi hade långbord och det var mysigt förutom att ett engelsktalande gäng brevid mig aldrig släppte in mig i deras samtal. eller alltså jag sa aldrig något utan satt bara och lyssnade men tjejer brevid mig satte sig för så att jag inte alls var med. de andra tittade i princip inte på mig heller trots att jag visade tydligt att jag var intresserad av vad dom hade att säga. mittemot mig satt michael som hade varit med och fixat så att vi kunde vara på grinda och var en riktig finlirare. han hade flyttat till Mockfjärd och var rik verkade det som. lite väl självupptagen tyckte jag dock att han var. några ur shedda satte sig och spelade och sjöng och det var mysigt. de var inte längre sura som från början.
det var ett gäng killar som bastade och bjöd in oss så vi drog ditt ett gäng och bastade och badade topless/nakna. det var mysigt bortsett från att bastun stängdes av när vi kom dit och lampan slocknade (man kunde bara basta en timme). så vi fick leva på restvärmen. det var mörkt och man såg knappt varandra. jag satt mittemellan två killar som var från Hudik och den ena la sin hand på mitt lår helt plötsligt fast vi inte ens pratat med varann. jag blev fett sur, tog bort hans hand och slog till honom på benet. i efterhand önskar jag att jag hade sagt något också men jag kände mig rätt osäker och utsatt just då. killen till vänster pratade med mig och var snäll och försiktig, tror att han kände av att jag kände mig lite så då.
sen drog gänget till värdshuset och drack öl. jag satt med michael, Izzy (den lustiga/fulla/pratiga bruden från London) och shedda vid ett bord. jag snackade mest med två ur bandet men det var skumt för det kändes mer som en intervju, jag frågade massa saker, han/dom svarade och sedan fortsatte han att prata. det var nog inte en enda fråga tillbaka. ändå tror jag att den ena killen var lite intresserad av mig, men still, inga frågor. efter ett tag kom John in med några öl som han gav till folk och frågade michael om alla som satt vid bordet var med oss. han kom in i omgångar med öl till alla. efter ett tag så hade alla fått utom jag och basisten, men till sist kom michael med två öl och jag tänkte att nu var det vår tur. men nej, han tog en egen och gav den andra till nån brud. det gjorde mig sjukt opepp. helt seriöst så beter man sig inte så, det är inte okej att köpa öl till alla (ca 15 pers) men glömma två stycken. det handlar om principsak, inte om öl för jag behövde inte ha nån öl och kunde lika gärna ha köpt själv, men det handlar om att man SER människor och att man inte låter någon känna sig osynlig eller utanför. jag blev riktigt ledsen då jag varit i denna sist alltför många gånger förut. jag är övertygad om att ingen gjorde såhär med flit men man tar en extra titt runtomkring så att alla har fått en öl innan man tar den sista till sig själv. jag tänkte säga något till John men vågade/orkade inte men tillslut sa jag till michael att det kändes väldigt konstigt. han fattade inte alls utan erbjöd sig att försöka köpa en öl till mig fast de stängt baren. jag försökte förklara men han fattade inte/gick i försvar. jag hade just innan det gått in på toan en stund då jag började gråta. kände att det var dags att gå hem så jag fick sällskap av gaby och nån kille från usa. de märkte att jag var ledsen och när vi var framme förklarade jag. gaby fattade inte heller grejen och det gjorde att jag mest kände mig fjantig. suck.

fp fredag

denna dag försov jag mig. min mobil hade dött under natten och alarmet gick inte på, men jag kom ändå inte försent till matlagningen. idag var moa och ian (babylon) med mig i köket. Babylon var blyg och försiktig av sig medan moa var med pratig. vi hade väldigt roligt ihop, speciellt moa och jag. det blev att man glömde bort Babylon ibland just för att var så tyst men jag påminde mig själv hela tiden och försökte få med honom i samtalet. jag tror inte att vi fick honom att känna sig så utanför, hoppas inte det i alla fall. lillebror kom dit och käkade och hängde lite med oss, det var roligt för dom var rätt flummiga båda två. sedan kom det andra bandet som var från ryssland och ville äta. vi visste inte om de fick det så jag ringde till Fiona som sa ja. de tog tallrikar och skulle precis börja ta mat när Fiona ringer upp och säger att dom Inte ska äta vår mat. då kunde jag ju inte stoppa dom så jag sket  i det. tänkte att det får räcka. det ryska bandet var lusiga filurer, de såg inte glada ut alls utan väldigt sura och mörka. det var fem killar, fyra av dom långhåriga och en korthårig med puckelrygg. en tjej som var söt och spelade fiol och en kvinna som skötte ljudet. de hade väldigt dåliga tänder och såg allmänt sluskiga ut. de gjorde mig väldigt nyfiken.
på dagen lyssnade jag på "Schysst resande" som snackade och något om Skärgården och östersjön som vi dödat. alla pratade engelska och det var svårt att förstå det mesta. jag måste verkligen bli bättre på det.
snack om "storytelling" på scenen med bland annat alexander bard, kim jakobsson (ungdomar.se) och en kille som gjorde dokumentärfilmer. också en skådespelare från England snackade lite om hur han tröttnat på att göra boy meets girl-filmer och ville göra något som förändrade. han var sådär vacker så man blev hänförd. alexander och kim är grymma, säger så himla vettiga grejer! alexander må vara extrem i sina åsikter men han är jävligt intelligent och folk borde lyssna på vad han har att säga.

middagsdags och det blev tacos med bönor vilket var riktigt gott igen. denna gång satt jag och käkade på bänken med moa och adam (se) och vi hade så roligt!! adams sallad blåste iväg och vi började snacka om sniglar och sedan hade adam högläsning för oss om sniglar på nån naturdjursida. han var så rolig när han läste och vi kommenterade hela tiden och bara skrattade :D efter det ville adam kolla sin facebook och jag och moa gick och badade, jag topless och hon näck. det var riktigt najs.

jag och moa tog en sväng förbi köket och käkade några ballerina (chokladkaka) med mjölk innan vi gick till tältet, bytte om och sedan mötte upp adam på området. efter lite häng där satte vi oss på värdshuset och drack några öl, tittade på skärgårdsutsikten och pratade insekter. haha, inte bara såklart. efter det gick vi ner till området och lyssnade på shedda som spelade och dom var riktigt bra, körde covers (vet inte om de hade eget med), var lite inspirerad av irländsk musik och violinisten var sick!! det roliga med när de stod på scenen var att de var inte alls som de var i verkligheten. killen på trummorna som såg rätt läskig ut, lite som ett argt troll hade plötsligt det största leendet, rörde sig till musiken och sjöng med. det var så härligt att se! :) när bandet spelat klart satte vi oss inne på värdshuset vid brasan en stund innan det var sovdags. moa sov också i tält så vi tog sällis. nu var klockan mycket och det var kolsvart(!) och jag var jätterädd och höll henne hårt i armen :P

vid det här laget hade det kommit en massa ungdomar och slagit upp tält mitt på ängen där tälten var. de festade och spelade musik vilket gjorde att det blev lite svårt att sova. efter två vaknade jag av att dom härjade och kunde inte somna om igen på en timme. visstja, natten innan så vaknade jag och såg att det satt en katt som klösat fast sig på tältväggen. jag kunde liksom se konturerna och det var väldigt lustigt.

fp torsdag

jag tog en dusch vid gästhamnen och gick sedan till vandrarhemmet/köket där det serverades frukost. det var inte någon bra frukost utan väldigt onyttig. vitt bröd, sylt, ost, mjölk, halvtaskig müsli. inget av grejerna var eko/krav under festivalen vilket var mycket dåligt. det var många som reagerade på det och blev upprörda, men det hade med budget att göra sa dom. skitsamma tänker jag, det är en hållbarhetsfestival vi var på och då ska det vara bra mat. inga men.

det var massa disk sen middagen dagen före och jag ställde mig och diskade allt det, frivilligt. sedan förklarade Fiona vad jag skulle göra för mat och hur. till en början var jag själv men sedan kom Adrian (tyskland) och hjälpte mig och det var väldigt skönt för jag fixar inte att helt ha ansvar för mat till 30 personer. Adrian var mycket snäll och rolig och det var trevligt att vara där med honom. jag har ju noll koll på vad som är tillräckligt och när jag rev vitlöken så gjorde jag en hel lök. jag frågade om det räckte med en och när Adrian såg det började han asgarva och menade att vi hade behövt kanske två klyftor. vi ett annat tillfälle frågade jag om han hade en penna så jag kunde kryssa för de ingredienser vi hade lagt på mackorna, han skrattade, tittade på mackorna och sa att han bara kunde säga till vad vi hade lagt på. svårt att förklara men det blev roligt. stefan (seattle) kom också och hjälpte till och i slutet även Fiona och två tjejer till.

lunch: sandwich med majonäs, rödlök, tomat, gurka, sallad, smulad fetaost, zucchini som var stekt i vitlök, olivolja med salt och peppar = svingott!!! vi gjorde även pastasallad som smakade sådär. pastan blev inte alls bra. Fiona sa att jag skulle koka all pasta men det var dumt för det var typ 7 paket. det slutade med att vi fick slänga en massa pasta på söndagen, inget hållbarhetstänk där inte. tyvärr hade Fiona köpt in köttalternativ också vilket många reagerade på och tyckte var konstigt. majoriteten var eller föredrog vego och det är ju bäst för samtliga att äta så, men nejdå.

efter lunchen drog jag, Adrian, stefan och olga iväg och badade i närheten vid våra tält. vi simmade ut en bra bit till några klippor och låg där och hade det gött. det var skönt i vattnet och jag var inte rädd när jag simmade. jag kände mig trygg med dom helt enkelt. solen sken och det var varmt och skönt. väl tillbaka på land tvättade jag håret och när jag stod precis vid bryggan så sjönk jag ner med ena foten i botten. jag tryckte på och kom så djupt så att mitt lår var i blåleran. sjuukt häftigt!

senare var det snack på scenen och jag lyssnade. alexander bard satt där i publiken å det var najs. han var rolig för plötsligt tog han sin kaffemugg och plockade med sig några på vägen och gick iväg å slängde. kanske var han rastlös :P det var ca fyra personer inklusive John som höll i det som satt på scenen och en man i mitten som också hette John tror jag var riktigt vettig. hon vill jag höra mer ifrån. jag började snacka med adam (Sverige), en hel del kost och allergier och så köpte vi glass. det var trevligt. lillebror spelade covers på kvällen och var bra, speciellt låten dom hade gjorde själva till melodifestivalen!
senare var det dags för middag och alla gick upp till vandrarhemmet. vandrarhemmet som vi sa var egentligen bara ett stort kök, en massa stolar och bord och en soffa. det serverades tortillas med olika slags bönor och det var supergott! jag, adam (se), stefan, olga och Adrian satt utanför vid en bänk och käkade. mycket roligt hade vi.

fp onsdag

jag tog bussen till Stockholm på dagen, åkte med Cinderella till grinda. tog först en sväng förbi itrim och köpte några bars, där fick jag också väga mig gratis. fett snällt. från början hade jag tänkt ta en taxi från cityterminalen för att hinna men kom efter många om och men på att det är billigare att gå och ta en senare och dyrare båt än att betala taxi (135+60 eller 140 kr). mamma gav mig pengar till taxin så det var snällt. på båten funkade inte betalningen så efter massa strul fick jag åka med gratis, det funkade dock att köpa öl i baren så det var inte mitt kort det var fel på. det tog ca 1,5 h och var regnigt men mysigt. blev visserligen väldigt stressigt på väg till båten då det var svårt att hitta. jag fick springa i slutet och det regnade massor. puh.
väl på grinda tog jag sällskap med någon som hette johan tror jag, han hade rosa skjorta och var skallig/rakad och i 40-50årsåldern. det tog ca en kvart att gå till själva området som låg vid värdshuset. det var en scen och fyra vita tält och mycket mindre än jag hade tänkt mig. jag fick vika lite välkomstlappar och sen hade vi presentation. jag blev avbruten då någon ny kom dit och de började presentera dom istället (de var lite viktigare personer), det kändes rätt oproffsigt och så kände jag mig nervös inför presentationen då jag inte visste riktigt vad festivalen innebar och på så sätt inte vad jag skulle säga om den. mammas jobbarkompis hans kom precis när jag sa mitt. typiskt. det serverades någon slags currygryta med ris till middag och den smakade inte gott någonstans. den räckte inte till alla och i slutet var det två killar (lillebror) som inte fått något och var väldigt hungriga och började käka rester som någon hade lämnat. de hade tydligen knappt fått något till lunch heller och tänkte nästan åka hem pga hunger. när de två vita killarna med vanliga kläder stod där och tacksamt åt upp någon annans skräp förstod jag på ett nytt sätt hur desperat människor kan vara efter mat och att det inte alls är långt från ett civiliserat liv till att ställa sig och tacksamt rota i en soptunna. det var en läskig insikt.
några timmar senare ville jag sätta upp tältet och tog sällskap med olga (tyskland) och stefan (seattle) som pluggar i lund. de var lite försiktiga av sig båda två. det tog fem minuter att gå till tältplatsen. det hände inte så mycket mer den kvällen. jag satte upp mitt tält och gjorde iordning och insåg att jag trivdes väldigt bra i mitt lilla tält. det var lagom stort och jag hade allt jag behövde. jag tog en sväng tillbaka till området och tog inte med mobilen, på vägen tillbaka så hade det blivit ordentligt mörkt så det enda man såg var lite utav vägen. först tänkte jag att "det här går bra, tur att jag inte är så rädd för skogen" men så två sekunder senare så började jag tänka på Blair-häxan och det var INTE kul. fem minuter ensam i en mörk skog är en lång stund när man är rädd. "happy thoughts! happy thoughts!" tänkte jag. haha.
jag kände mig ensam när jag låg där i tältet. det var lite jobbigt men kändes okej ändå. jag lär mig mer och mer att känslor inte är farliga eller fel, de är bara naturliga och finns där av en anledning. även om jag kände mig ensam så såg jag fram emot de kommande dagarna.

vart ska du?

jag hade kommit fram till strömkajen, sagt hejdå till moa och var på väg mot vapiano. jag stod på gatan som går förbi centralen (fast lite längre norrut) och var osäker på om jag skulle gå höger eller vänster för att komma till kungsbron. jag stod där en stund och tittade och funderade, jag ville ju inte gå fel i onödan. en kvinna i 60-årsåldern kommer fram till mig och frågar vart det är jag ska. hon sa att hon såg mig och förstod att jag var vilsen och därför gick fram till mig för att hjälpa.

sånt här gör mig så glad. det är sånt här som gör livet vackert. det är kärlek.

förgätmigej

det värsta är när jag mer än något annat vill gå hem, men är för rädd. när jag sedan på vägen inte alls är rädd utan inser att det som verkligen är mest skrämmande var det som fanns där hela tiden.

jag hatar den här känslan. hatar.

lilla du

ju fler dörrar som öppnas för mig desto mer anammar jag. även sånt jag inte vill eller vet om jag kan hantera. nu har det blivit så igen. det är lite som med pandoras box och det resulterar i att jag upptäcker sidor hos mig som jag inte tycker om. jag blir någon jag inte vill vara, en person jag inte kan stå för.

jag vet inte var det ska sluta. är man det man upplever och det man vet om eller finns det oändligt många outforskade känslor och delar av en själv som man inte har någon aning om. vill man verkligen luska i allt det där? jag vet inte om jag vill det.

känner mig lite som en variant av dr jekyll and mr hyde. en mildare sådan. eller?

social

jag har haft en lång period där mitt självförtroende mer eller mindre sjunkit till botten. jag tror inte alls på mig själv, jag tror inte att jag duger eller att jag är rolig och intressant, att jag kan vara social. jag tror tyvärr att det började förut när jag hängde med henne med alla hennes "coola" kompisar. jag passade aldrig in och kände mig inte lika bra eller cool som dom, i alla fall så tänkte jag att de tyckte så om mig. själv tyckte jag aldrig att de var coola och jag ville inte vara som dom men ändå påverkade dom mig. det har bara fortsatt sen dess och har resulterat i att jag mer och mer dragit mig undan på grund av just osäkerhet och även rädsla för att bli nekad, dömd och inte accepterad som någon som duger. jag mår väldigt dåligt av att känna såhär, för jag har alltid vetat, trots att jag alltid varit utanför, att jag har många fina egenskaper, att jag är bra och rolig. att jag är värd helt enkelt. jag kan inte påstå att jag gör det längre. det spelar ingen roll hur mycket jag umgås med de bryr mig mycket om. känslan av att inte räcka till är bestående.

men. ikväll fick jag ett litet lyft. jag drack några cider med emma, sanita, anna och nathalie på olearys. när jag gick på toa i slutet slog det mig att jag faktiskt ÄR trevlig. jag har varit trevlig och rolig och social. jag har inte varit dåligt konstig som jag förutsätter att andra tycker. nej, det var en väldigt trevlig stund. jag behöver fler såna här stunder, tror jag.
det är fucked up att en person man tycker mycket om om kan få en att känna att man inte duger, kanske till och med helt omedvetet.

jag tror helt enkelt att det handlar om att vara i en miljö där jag känner mig trygg för att jag ska kunna vara mitt bästa jag. för jag minns när jag visste att jag var bra och när en person jag tyckte mycket om fortfarande berättade det för mig.

quote

"Människor borde förstå att så som de vaknar om morgonen, som sådana bör de också bli älskade."

-ulf popeno

"Jag har haft så mysigt och roligt med er. Jag tänker att folk måste vara avundsjuka på oss för att vi har varandra och har så kul ihop. Allt va så mysigt, åka bil å lyssna på hög musik, bada i regnet, kolla orange i tältet, spela kort, frysa på en pizzeria, åka tillbaka en mil för att vi glömt tanka, äta fruktpulver, försöka undvika sniglar på väg till toa... mm mm :D Jag är SÅ glad för er mina underbara systrar! Love u!"

lyrics

the salt in my wounds isn't burning any more than it used to
it's not that I don't feel the pain
it's just I'm not afraid of hurting anymore

Paramore

kvällens låt skulle man kunna säga

jag har suttit hela veckan nu
men det här pusslet blir aldrig klart
jag är inte längre säker på
om jag ens vill se när jag lagt den sista biten
och det känns som om jag springer genom vatten
medan tiden bara flåsar mig i nacken
och jag trampar runt i papper i mitt rum

jag är inte lika ung längre,
men precis lika dum
kan inte nån ta med mig ut ikväll
jag vill ut ikväll
gå ut och låta pengarna ta slut igen
jag vill ut ikväll

jag drar armen över bordet nu
allt singlar ner över golvet
jag vet, jag gör det om och om igen
kan inte någon annan bara göra ekvationen
jag bara hoppas på att vinden vänder
känns som mitt liv är i nån annans händer
så nu lämnar jag det sjunkande skeppet, en stund

kan inte nån sätta käppen i mitt hamsterhjul
kan inte nån, nån nån ta med mig ut
kan inte nån sätta käppen i mitt hamsterhjul
jag vill ut, jag vill ut

Seven eleven

Jag dras mer och mer åt ett håll. Åt det hållet. Jag behöver veta vad jag ska göra och säga, tänka och känna. För jag vet inte det själv. Eller så spelar det ingen roll. Hursomhelst så är det utmattande. Min hjärna går på högvarv, jag tycker ofta att det blir fel och det känns sällan bra. Jag är inte vuxen nog att ta besluten som behövs och det kommer jag förmodligen inte att vara inom en snar framtid heller.

Jag längtar lite tillbaka när det var nej till allt. Då visste jag iallafall hur det låg till. Det var tryggt. Jag går in i mig själv och drar mig undan. Hjärnan och hjärtat är aldrig överens, iallafall inte till en början. Hursomhelst så kan jag inte fortsätta sådär, jag mår inte bra av det. Lättare sagt än gjort.

Min spontana känsla är att fly, nästa är att stanna kvar. Stannar jag så trampar jag ner mig själv djupare. Flyr jag så, ja då flyr jag bara.

ibland behöver man bara gå ut, träffa lite folk, få vara snygg och få lite uppmärksamhet bara för att det känns tomt och ensamt i en. igår var en sån dag. det blev heaven och jag fick träffa arslan igen och det var roligt. häng med angelica och jenny som för övrigt är gift och har barn. angelica och jag är nog mer lika än vad vi trott. det kändes fint.
på dagen drog jag iväg och tränade, har kört igång med något nytt nu som jag förmodligen kommer att köra i två månader. jag hade nämligen ett möte med en instruktör på friskis som hjälpte mig. det kändes riktigt najs och nu har jag riktig träningsvärk, I love it! efter örebro-habo-resan fick jag i princip ingen träningsvärk alls trots att det var 40 mil vi cyklade så då känns detta träningspass som ett lyckat sådant.
innan heaven stack jag till stadsparken och grillade med martin, lina, trollet, jonna, robbie och maria. martins föräldrar och farmor från finland kom förbi och sa hej. pasi kom lite senare också. det var en mysig stund.

jag har ont i halsen, den har blivit värre. ska nog ringa vc imorgon men har ingen lust att gå dit i onödan men jag är lite orolig.

ett stenkast

jag tror att jag har stängt av. det är just det som gör ont, tragiken i det hela. att jag inte bryr mig.
vad är det för jävla fel på mig? gör allt det här mig skadad eller är jag självdestruktiv?

jag vet vilket svar det finns att få. nej tack.
sen var det grejen med val, att jag inte funkar bra när jag har valmöjligheter. och som det är nu så vet jag inte hur jag ska känna, speciellt när jag inte ens känner något.

wake me up

feeling my way through the darkness
guided by a beating heart
I can't tell where the journey will end
but I know where to start

they tell me I'm too young to understand
they say I'm caught up in a dream
life will pass me by if I don't open up my eyes
well that's fine by me

so wake me up when it's all over
when I'm wiser and I'm older
all this time I was finding myself
and I didn't know I was lost

I tried carrying the weight of the world
but I only have two hands
hope I get the chance to travel the world
but I don't have any plans


wish that I could stay forever this young
not afraid to close my eyes
life's a game made for everyone
and love is the prize

so wake me up when it's all over
when I'm wiser and I'm older
all this time I was finding myself
and I didn't know I was lost
I didn't know I was lost

vansinnesfärden

idag var jag på Marieberg med arslan och hennes vän c. när vi var klara åkte vi iväg med c's bil. när hon startade bilen så drog hon ner alla fönster så att de blåste in och blev svinkallt. efter nån minut vevade jag upp mitt fönster för att jag höll på att frysa ihjäl. plötsligt svänger hon av motorvägen på ett konstigt ställe, väldigt nära Marieberg. efter en stund frågade jag lite försiktigt vart vi var på väg. till hennes pappas restaurang, för hon skulle lämna jeansjackan hon köpt till honom. "jahapp" liksom. vi åkte och åkte, snabbt gick det och det var på stor väg. jag blev direkt irriterad att hon för det första inte ens kunde säga att vi skulle iväg på en extra resan när jag faktiskt trodde att vi skulle åka hem (jag hade liksom planer). hon kunde ju liksom bara sagt att hon ville åka dit eller tom fråga om det var okej. men inte då. sen blev jag också irriterad över att hon var tvungen att åka lång väg till sin pappas jobb för att lämna en jacka, hon kunde väl ha lämnat den på kvällen eller dagen efter inne i stan där han bor? inget miljötänk där inte. när hon kör alldeles för fort och pratar alldeles för mycket om sig själv så drar hon upp mobilen och läser sms. jag säger till att jag inte vill att hon gör det, att det är farligt att göra det samtidigt som man kör. hon blev nog lite irriterad. hon kör vidare, strax därefter vevar hon ner fönstret och kastar ut sitt tuggummi. jahapp, inget tänk på djuren där inte och att fåglar faktiskt käkar upp tuggummi som fastnar i näbben och de i värsta fall kan dö. efter 15 km är vi framme i vintrosa då hon blir förbannad på någon som kör ut framför henne, för att visa sin ilska så gasar hon på och lägger sig precis bakom bilen, alltså jag överdriver inte, det var några dm. så håller hon på kanske hundra meter och ända in på parkeringen dit denna bil också ska. hon är nära på att köra in i bilen flera gånger och tyst för mig själv önskar jag att vi ska krocka så att hon får betala skiten. det var bara vansinne. hon beklagade sig hela tiden över hur hen körde. väl framme så gav hon henom arga blickar. förresten så var det ingen "restaurang", det var vintrosas pizzeria. hah. c och arslan gick in men jag stannade utanför. jag var uppjagad över resan och hade ingen lust att se när hon gav sin fina jacka till sin fina pappa som tycker att hon är en liten prinsessa. när de väl kommer ut har båda en varsin mineralvatten. jag får ingen. (seriöst?). jag tänker att allt bara är stört och att typ allt som kan gå fel under en bilfärd hände. förutom att hon körde rattfull. strax därpå berättar c en historia där hennes kompisar var så fulla att de inte kunde köra. hon var minst full så hon fick köra bilen. "VAFAAN?!" liksom. jättekul tyckte hon att det var medan jag inte trodde mina öron. väl ute på motorvägen igen märker jag att vi inte alls är på väg mot stan utan mot Marieberg, igen! jag frågar ännu en gång vart vi är på väg. hon ska nu tillbaka och byta jackan. jahapp. hon kör in på parkeringen och säger "jag ställer mig på handikappsparkeringen så kan ni sitta kvar och så går det fortare." HAHAHA driver hon med mig undrar jag?! svar negativt. när vi väl var på väg till stan igen pratar hon och arslan om var de ska släppa av mig (?). hon pratar om vasatorget och frågar om jag bor nära där. "nej, det gör jag inte" säger jag. hon frågar om hon kan släppa av mig där. jag svarar inte ens för det är en så jävla dum fråga. hon ville nämligen inte in i stan och krångla. men istället ska hon släppa av mig på ett helt annat ställe så det tar ca 20 min för mig att gå hem. det är ju inte krångligt alls. jag förklarar senare för henne att hon inte behöver köra in i stan, för att jag bor före stan. hon vill inte riktigt fatta det och jag får förklara för henne igen. till slut så går hon med på att köra hem mig vilket absolut inte är någon direkt omväg. hon vill veta hur hon ska köra och jag säger att jag ska säga till när hon ska köra av motorvägen. "jag vill veta nu!" säger hon. jag har svårt att förklara. hon börjar tjata om stan igen. jag säger efter en stund att hon ska köra av nästa avfart. "men då kommer jag ju in i stan!?" säger hon ännu surare än förut. "nej, det gör du inte" svarar jag med en suck. lite mer härj och sen är vi framme till slut. jag säger till arslan att vi ses och hörs och säger hejdå. c får inget hejdå av mig. jag är grymt irriterad och adrenalinet pumpar på. jag skulle vilja säga så mycket till henne men gör det inte. det suger. seriöst, så är hon stort tillbakasteg för mänskligheten. jag blev fett opepp på världen efter att ha umgåtts med henne några timmar. bilresan är inte hela historien. hon var så full of herself hela tiden, pratade bara om sig själv, med näsan upp i vädret. hon berättade hur hon fått en bil och en frisörsalong av sin pappa och 2500 kr sist hon var i sthlm och så vidare. när jag hade något att säga så svarade hon inte, hon visade inga tecken på att hon faktisk lyssnade på vad jag sa heller. hon visade tydligt att hon tycker att hon är bättre än mig och resten av människorna som vandrar på denna jord. vidriga människa säger jag bara. vidriga människa.

inga radbrytningar idag inte, vilket betyder att de blir jobbigt att läsa, men det är kanske lika bra eftersom jag inte hade något snällt att säga. behövde mest bara skriva av mig, inte att försöka få andra att tycka att denna människa är dålig utan bara ge en bild av hur hemskt detta var. DÖ!!!

aaa Å man tycker jaha å den tycker så va bra sen ba nej inte mo dee..MNan ba men va? om du e smart nog å inse att en sak e fel kankse man borde inse de andra med inom de OJFÖDPOJSOPS

Jaaa vill va ett djur

eller hoppa in i en bok<3

melinda

att prata med en nyfunnen vän, som får mig att minnas vem jag verkligen är. den konstiga, härliga, glada, snälla, impulsiva melinda som inte kommer fram så ofta. en nyfunnen vän som intresserar sig av mig på riktigt och som låter mig komma fram, som låter mig berätta om mitt liv. fan vad fint det känns! jag behöver fler av sådana här människor i mitt liv. och, nu har jag anmält mig till att bli KRAV-ambassadör, bara för att vi diskuterade sånt och jag tvingade mig själv att googla på det själv. så jävla värt!

<3

duktigt, melinda!

i fredags hängde jag och jossan med mamma på somalisk bröllopsfest i vivallaskolan. musiken var galet hög, fastän vi satt kanske 30-50 meter bort från högtalarna så behöver vi ibland hålla för öronen. det var fint att umgås med mamma och jossan och så dansade vi en del. maten som kom i slutet var riktigt god; ris och nån röd sås! juliette som jobbade på mammas jobb berättade om hur hon träffade sin blivande man och historien var underbar. det var jobbfest som hon egentligen inte tänkte gå på, men blev övertalad. när hon väl kom dit ser hon en långhårig blond man med skägg, en typisk rockkille och vet bara att hon måste få veta mer om honom. det fina är att hon aldrig gillat långhåriga rockkillar, tvärtom. han såg henne och kände likadant, det var liksom kärlek vid första ögonkastet. de pratade hela kvällen, blev tillsammans två veckor senare och ska nu lite efter ett år gifta sig. hon sa att hon älskar varenda liten bit av honom. jag vill också uppleva detta!! <3
jag sov kvar i vivalla och dagen efter drog jag till veronica och denver, vi lekte i parken. denver var extra härjig idag så det blev lite jobbigt. men senare gick han till mormor så då fick vi prata ostört. jag diskade och fick mat lagat; sojastrimlor, frysta grönsaker och spagetti. gott.
jag hade planerat att dra till friskis efteråt men upptäckte vid sju att de stängde fem på lördagar vilket var fett ovärt. jag försökte hitta något annat gym som var öppet men det var kört så jag var helt enkelt tvungen att träna hemma vilket jag inte alls föredrar. det blev 2x10 min springandes upp och ner i snurrtrappan (vilket känns i vaderna idag!) och sen körde jag övningarna på ballen. jag är stolt över mig själv.

för övrigt så känns sverige alldeles för stort och jag längtar efter en viss person. jag har pratat med folk på nätet, men ingen kommer i närheten. abstinens.

fin kväll

jag är hemma efter en fin kväll i magnus sommarstuga där vi firade martin som fyllt 30, med pajala, nirre, storken och robert. de andra åt lax och jag halloumi o grönsaker. för att inte förstöra morgondagens träning så var jag nykter ikväll, drack bara två 3,5:or och det var nog första gången jag var helt nykter på en fest. mycket trevligt var det och drt kändes väldigt värt i mig när jag blev avsläppt. det var skönt att komma hem vid två på natten helt klar i huvudet. natti :)

väs att du ä sexton!

tidigare ikväll fick jag en tokig idé, att ringa en gammal vän som jag inte umgåtts med på åtta år. snabbt insåg jag att även om vi var bästa vänner på den tiden så har det hänt mycket sen dess och vi ringer bara inte varann nu. det fina är att när jag precis ska till och lägga mig för att sova, så ringer telefonen och gissa vem det var? :)
nu är klockan en timme senare och alldeles för mycket, men det var värt. härnäst: kolla bröllopsfilm ala smala sussie :D
god natt!

bekräftelsebehov

jag är inne i nåt mood där jag har ett jäkla bekräftelsebehov. det har varit så hela eftermiddagen/kvällen och jag vet inte varför. det är heaven på lördag men dit har jag bestämt mig för att inte gå för att jag inte är sugen, men nu känner jag lite att det hade varit najs. jag behöver någon som tycker om mig, som tycker att jag är bra och snygg och het. kanske även någon som vill ligga med mig.

torsdag

idag vid elva gav jag, martin och lina oss iväg på en liten cykeltur. vi åkte ut till resta där linas pappa bor och satte upp tältet som vi ska ha på vår cykelsemester i juli. linas pappa har en loppis där ute med massa fina saker, mycket var väldigt gammalt så det var coolt. jag blev kär i en liten trälåda, får se om jag köper den nån gång. det var superfint väder och vi cyklade i lugn takt då det var linas första cykeltur sen i höstas. jag körde mest utan händer och har blivit himla duktig på det. kunde tom köra slalom på de vita strecken. 3,2 mil blev det sammanlagt.
sen på eftermiddagen drog jag iväg och tränade. idag var det en riktigt bra träning, jag har fått in det ännu bättre nu och gjorde det lite extra jobbigt för mig själv. senare blev det quornfärs och wok. vi skulle egentligen köra arkiv x ikväll men jag kände mig lite för stressad så vi sket i det. jag gick iväg och köpte en  ben and jerrys-glass istället, den var sjukt god. glass är nog min nya last. när jag inte röker eller äter godis/bullar och dricker läsk så finns det liksom bara det kvar och denna sommar ska jag prova alla nya glassar. mums. förresten, idag åt jag en ananas som smakade kokos. det var riktigt konstigt.

FF

idag är det sjätte dagen på fitnessfighten och det går helt okej. jag har bestämt mig för att inte följa kostschemat till hundra procent då jag faktiskt inte vill gå ner massa i vikt. mailade ff om vad jag har för mål och undrade om det gick att förändra kosten lite men de svarade att jag skulle prova att köra 1500 kcal och sen om jag går ner för mycket i vikt så kan vi ändra lite. jag kör mig egna variant och är inte supernoga med att jag måste äta exakt som jag "ska". idag tex (mest för att jag inte har så bra frukostalternativ) så blir det resten sen gårdagens frukost som var hallonpannkakor med blåbärssås och en varm macka. ff's recept är konstiga; vissa är hur stora som helst så det inte går att äta upp medan andra är alldeles för lite. jag är ju rätt stor i maten så om jag inte orkar äta upp så vill jag påstå att det är mycket mat. idag är jag inte alls så sugen på att äta men ska tvinga i mig. måste hitta på ett mellanmål eller en lunch till cykelturen för vi kommer ju att vara borta några timmar. jobbigt.

träningen har funkat jättebra, förutom i söndags då jag var bakis. då funkade inte maten heller. jovisstja, alkohol ska man inte dricka heller men det skiter jag i. jag tänker absolut inte dricka så mycket öl som jag vill göra (det är ju trots allt sommar) men vill jag absolut dricka nån gång så gör jag det. igår tex så drack jag en halv öl och käkade mozarella sticks på pitchers. vi drog nämligen dit efter marknadsaftonen (jag, angelina, frida, marie, adis å barnen + en kompis) och jag kände att jag ville ta en öl och äta något.
i helgen var jag ju i göteborg så då blev första träningen hemma, med två joggingturer á 15 min och sen alla övningar. sen i måndags så har jag varit på friskis varje dag och kört en timme och det har varit najs, förutom att jag inte får träningsvärk, det är lite tråkigt. jag gör absolut alla övningar så bra jag kan men ändå känns det inte som att det tar såå mycket, men jag antar att ff vet vad de gör. igår var arslan med och tränade också, det var roligt. idag blir det ca 3 mils cykeltur med martin och lina och sen provuppsättning av tältet. tänkte försöka ta mig till friskis i eftermiddag ändå, får väl äta lite mer mat idag bara.

mitt hjärta blöder

älskar låten och videon. repeat.

 

jag vill höra dig säga att jag är duktig.

jag vill inte ha dig och du vill inte ha mig. det är så det ska vara.
men, jag saknar dig lite. det tror jag att du förstår, eller du borde.
även om det blev som det blev så tycker jag faktiskt om dig med.
jag vet bara inte hur jag ska bete mig. det är frustrerande.
det kallas osäkerhet.

du tänker på dig själv, flyr land och rike och här står jag. näst bäst.

plåster

en som bygger upp mig, en som gör mig svag.
det finns plåster som jag måste riva av.

ibland glömmer jag bort vem jag är

stress och en sista minuten till mallorca blir till en senare minuten till göteborg. ingen stress och allt känns lugnt. det blir lite west pride och häng med hans istället. och, det innebär att jag kan fokusera bättre på fitnessfighten som jag kör igång med på lördag. ja, nu jävlar!

göteborg fredag

i helgen var jag och pappa i göteborg. pappa skulle prata med thomas och jag skulle gå på utställningen "Vi är romer". resan dit gick jättebra och vi stannade och käkade en glass, mysigt helt enkelt. väl framme så lagade vi mat (halloumi, vegobiffar, tsatsiski bla) och bara hängde. andrea var också där. jag hade planerat att gå på klubb, men kom iväg 2-3 timmar senare än jag tänkt bara för att det var så trevligt. jag ville gå dit själv men hade snackat med någon på nätet som skulle möta upp mig då området visst skulle vara rätt osäkert. väl där visade personen som mötte mig runt men det var väldigt lite folk där och inte så roligt så jag bestämde mig för att dra. precis innan kommer en person fram och pratar med mig, det visar sig att han också tänkt dra och har bil så jag får åka med till stan. observera att jag under kvällen hela tiden messar thomas namn/reg-nr på folk jag är med, kändes mer säkert så. under resan så berättar jag att jag ska gå på rom-utställningen imorgon och henri, som han heter, säger att han tänkt gå på den länge, så vi byter nummer och bestämmer oss för att gå dit tillsammans.
i stan möter jag upp åsa som jag messade på klubben, vi går till gretas. det är sådär roligt för att det är inte flatkväll utan snarare hetero eller kill. men det var himla kul att träffa åsa på riktigt efter bara nätsnack. det var tre personer en bit ifrån oss som hon tyckte såg precis likadana ut medan jag inte höll med, vi snackade med dom och körde fruktsallad, dvs att de byttte plats och sen skulle jag säga vilka som satt var. det var roligt att dom ville vara med, även om de inte visste exakta anledningen. resten av kvällen dansade vi med dom. träffade också på... vad fan heter hon nu igen... mitt minne alltså.. jag kan hennes efternamn men inte förnamn....från örebro... (08.18 - alex heter hon, alex!!)
nåja, vi köpte rulle vid brunnsparken och en indisk man kommer fram till oss och tigger pengar. hans högra hand är liksom borthuggen och sedan fastsatt igen, det syns tydligt att det inte är något en läkare har gjort. fruktansvärt. en person kommer fram och säger att vi inte ska ge honom pengar då han huggit av handen bara för att få oss att känna empati och vilja ge ännu mer pengar. jag blev så jävla arg och förklarade att om det nu är så som han säger så tyder väl endast det på att han är grymt desperat och att vi därför kanske borde hjälpa honom. men nej, det höll han inte med om. diskussionen fortsatte så och det var helt otroligt. alltså, en person som har något annat val hugger inte av sig sin hand och trycker dit den (observera att tre fingrar fattades också), det måste betyda att det liv han hade innan stympningen var misär och att en avhuggen hand var det bästa alternativet. jag blev väldigt ledsen och frustrerad, tillslut gick vi därifrån. jag hade inga pengar att ge honom men erbjöd halva min rulle men han ville inte ha den. när vi gick därifrån kom en man fram till mig, tog mig i handen och sa att han hört vad jag sagt och att han höll med om allt och att i princip tackade mig. det kändes himla fint.
därefter drog vi hem till åsa och sov. det blev inte många timmars sömn för sen skulle hon upp dan efter och jobba. himla rolig morgon var det iallafall, det är fint när man vaknar och fortfarande känner sig lite full och allt bara är roligt och bra sagt :) hon skjutsade hem mig.

denna helg var så händelserik så jag får nog dela upp det på iallafall två inlägg. speciellt eftersom utställningen var så himla speciell så det är bäst att ha ett eget inlägg om det. nu är klockan 08.17 och jag ska jag till jobbet strax.

jag är störd.

american crime

"Reverend Bill used to say with every situation God always has a plan. I guess im still trying to figuring out what that plan was."