bs=bullshit

bara för att bs inte kan ha mobilen med sig å att det tydligen inte går för sig att komma till angelinas lägenhet där alla MINA saker är så ställer detta till det för mig. oerhört kränkt känner jag mig.

I was dancing the whole way home...

eller I was crying the whole way home. världen gör bara för ont.
jag har verkligen försökt hela kvällen, att acceptera andras val och var de befinner sig i sina liv. att inte bara se allt det onda, att inte lägga någon värdering i det. för det är något livet lärt mig, att alla befinner sig inte på samma ställe, alla har sin egen väg att gå och det måste få ta sin tid. det har funkat länge, men gör inte det hur länge som helst. till slut brister det, till slut gör det för ont.
men varför gör det då så ont? det gör bara ont, det är bara så fucked up. men kanske kan min smärta få alla små liv att på något sätt känna att de inte är ensamma, att det finns någon som är på deras sida. någon som älskar dom och som känner deras smärta, ångest och frustration, någon som kämpar och som inte ger upp. hur hopplöst det än känns. att de känner att jag finns här med er i eran dödsångest, för jag lovar att jag känner med er, så mycket mer än jag önskar att jag kände. denna egenskap är bland det ondaste men samtidigt så är det något jag är som mest tacksam över. för aldrig någonsin vill jag vakna upp och inte känna den empatin som jag känner, att inte kunna känna vad andra känner, att känna likgiltigheten. hur jävla jobbigt det än är, aldrig någonsin. hellre dör jag.

okej, nu är det höst.

ibland

ibland undrar jag om jag gör mer skada än nytta.

Stroganoff och plågeri av människor och djur

jag åt förmodligen min sista portion stroganoff för en stund sen. jag försökte njuta så mycket det bara gick. efter helgen med djurrättsalliansen insåg jag att det inte räcker med att vara vegetarian, mjölk- och äggindustrin är lika med djurplågeri och det funkar inte för mig att stödja den. vidrigt är vad det är. det känns som en självklarhet, men ändå känns det rätt tungt och känsligt att gå över till vegan, inte så mycket för att jag inte längre kan äta saker som jag verkligen älskar såsom mjölk, keso, grädde, ost osv men det är något känslomässigt i och med att jag faktiskt ger upp allt detta. jag kommer heller inte att äta ägg så det är därför jag inte längre kan äta min vegetariska stroganoff som varit det absolut godaste jag vet sen jag gjorde det för första gången för 8 år sen.
det är svårt att förklara. det känns också jobbigt när jag ser min omgivning äta kött som att det inte fanns något problematiskt med det och bara kör på njutning framför vad som är etiskt försvarbart medan jag nu kommer att ändra ännu mer i hur jag lever. det känns inte rättvist, inte schysst.

hur som helst så känns mitt beslut rätt, ofrånkomligt. jag känner mig stolt över att säga att jag är vegan. vegan är osjälviskt och uppoffrande. vegan är kärlek.
precis som jag tycker att det är fullkomligt vidrigt att plåga en katt, hund eller människa, att sätta dom i små små burar och inte sköta om dom när de blir sjuka, eller låter dom ligga och självdö, eller att ge dom skitmat eller att avla sönder dom så att deras kroppar går sönder, att ta ifrån deras ungar precis efter födseln så att mamman gråter och skriker efter sitt barn, att inte ha någon som helst respekt för dom utan bara se dom som producerande maskiner, att sparka och slå, att slakta dom på ett brutalt sätt, att de inte får leva som det är tänkt och att de får göra de saker som är naturliga och viktiga för dom så är det precis samma sak att göra allt detta mot grisar, kor, minkar, hönor osv. detta är vidrigt och får inte fortsätta! jag kommer aldrig att blunda för detta och tänker ta mitt jävla ansvar att inte stödja detta! specisism är precis vad det handlar om! och någon sådan är jag inte, för jag kommer aldrig att vara överlägsen någon annan, djur eller människa, baserat på ras, kön, läggning osv.

nattgrubbel eller dags

kan inte sova. ångest. tänker på skåne, äcklet, stockholm, hur lätt allt kan rasa, radio, kärleken, ensamheten, vad alla tycker och att någon av dom två ska dö. det gör för ont nu.