idag är det exakt ett år sedan jag faktiskt kunde ha dött. det är en skrämmande tanke och den gör mig ledsen, inte just att jag kunde ha dött för att jag vore död utan hela grejen och att det var närmre än nånsin. döden och livet, det är en tunn tunn gräns däremellan.
fan, jag är lite extra känslig nu, det känns så nära på något sätt just idag, döden, livet, alla känslorna och livet igen. och tiden, den går så sakta.

jag minns knappt det som hände och jag hatar att jag inte gör det och jag hatar att jag får trösta henne när det är jag som behöver blir tröstad!

vi som slutat röka och allt, men är det okej att ta en cig nu tro?

rihanna - russian roulette.