jag känner inte igen henne längre, jag vet inte vem hon är. inget är som förut och hon är som en främling för mig. jag har inget mer att säga, för det spelar ingen roll längre. allt jag säger är bara ord. nej, det är ord som, i samma sekund de kommer ut, blir till obetydliga ljud som inte betyder någonting. hela mitt väsen säger ifrån, jag orkar inte mer. jag känner mig knäckt och likgiltig på samma gång, men mest av allt är jag rädd. så JÄVLA rädd! rädd för att främlingen jag ser, som är någon jag älskar, inte är hon längre utan någon annan. var och vad hon är har jag ingen aning om, för jag förstår ingenting. jag är så jävla rädd för att förlora dig, eller för att jag redan har förlorat dig? en del känns i alla fall redan förlorad.
fan ta (dig och) dina demoner!
jag önskar att du fanns här, för jag hade verkligen behövt just dig nu. jag saknar dig min älskade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar