jag borde ha det bra nu för hela familjen är samlad hos hans och thomas i göteborg men jag känner mig mest bara malplacerad och utanför. jag känner mig arg och bitter och får inget gehör. jag tycker inte att dom lyssnar på när jag säger något.
att vi alla är här för att fira hans gör ju antagligen att allt känns jobbigare. jag kan inte sluta jämföra med mina födelsedagar och jag blir bara ledsen. mamma och pappa bjuder på allt som vanligt och har varit med på batmanaffischen med ramen och iPadfodralet och ikväll ska vi ut och käka. är nyfiken om dom kommer att bjuda hans på maten. en del av mig tycker att jag är fjantig, fast samtidigt så tycker jag inte det. det är inte jag som gör fel, det är bara jag som hamnar i kläm. jag är nära till gråt hela tiden och förr eller senare kommer det att brista, men det vill jag inte, för dom förstår inte och vill inte höra vad jag har att säga. eller jo, egentligen vill jag ju, men jag kan ju fortsätta drömma om det. angelina är på min sida, men jag orkar inte ens ta det med henne.
jag färgade förresten håret igår, det blev alldeles orangt. känns lite konstigt för jag har mer varit inne på ljust hår nu och den färg det blev var lite den färg jag ville ha i våras. men det får väl va såhär ett tag, för även om det inte är jag nu så är den jäkligt snygg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar