det bränner i mitt bröst. det enda jag kan tänka på är vad du sa, eller inte sa. fastän jag vet att det är så här du är mot mig (det gör det inte rätt, men ändå) och att jag med andra ord inte borde bry mig, så gör jag det. när jag berättade för dig om våldtäktsförsöket så var din reaktion ungefär som att jag precis sagt att jag åt omelett till frukost. "jaha." jag tog det hårt. jag berättade jag att jag förra veckan var med i tidningen, med en förstasida och allt (min första faktiskt). "jaha." jag berättade också att väldigt många hört av sig till tidningen efteråt och berättat att de varit liknande saker. "omlett, okej." i onsdags var det en ny artikel som handlade om att det ofta inte går rätt till i taxibranschen. de nämde mig igen, eller "Jenny", och menade att de bland annat tack vare att jag sa ifrån gör någonting åt rötan i taxibranschen. "inte så noga det där." det var mamma som berättade att hon läste om mig i tidningen och både mamma och angelin blev stolta över mig eftersom att det blivit en sten i rullning nu, en dialog om detta växande problem. men, dög det för dig? nej? var det ens lite modigt av mig att göra detta? nje, inte speciellt. är det värt att folket pratar om sexualbrott på ett nytt sätt? "svar: negativt." inget spelade någon roll för dig, allt detta var fortfarande inte bättre än ett stekt ägg.
tänk om folk skulle fatta hur hårt det kan kännas att få en sån vriden reaktion till något jobbigt man varit med om. man tycker att människor som som blivit utsatta för brott ska anmäla och så vidare, men när man ständigt får möta sån här jävla skit så är det inte konstigt att man låter bli. nej, för det gör så jävla mycket ondare än det man faktiskt var med om från början.
idag bränner det i mitt bröst för att du får mig att känna mig så jävla värdelös. för att du får mig att må sämre än den där jävla taxichaffören får. fan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar