micke

ikväll träffade jag micke på gröna grodan och käkade. det var väldigt värt då vi hade många bra samtal. micke åt en sallad och jag bakad potatis som var väldigt god, inte det vanliga mesvegröran som många ställen har då det typ bara är gräddfil, nej här var det en ordentlig röra!

vi pratade mycket om våra respektive familjer och relationer med dom, det kändes som att vi båda kunde relatera till varann väldigt bra. vi var liksom lite i samma sits. hans föräldrar och ena bror hör knappt av sig till honom utom när det är något dom vill ha av honom och han har verkligen tröttnat på det och sagt ifrån. det är så bra tycker jag. jag har själv varit i dom tankarna i något/några år nu men känner nu mer än någonsin att jag inte pallar mer.

mamma brukade höra av sig lite då och då men nu för tiden känns det aldrig som om hon har tid för mig och hon är inte den glada mamma hon alltid varit utan hon är ofta sur och inte riktigt vill förstå nu. jag har sagt till både mamma och pappa så många gånger att jag behöver att dom hör av sig till mig regelbundet. det spelar ingen roll att jag är 25 år, jag har fortfarande ett stort behov av att känna att dom finns nära mig och att dom bryr sig. men som vanligt så händer det inget trots att jag förklarar hur jag känner och jag har insett det på riktigt nu. pappa hör ju bara av sig när det är något som måste sägas, annars är det en gång per år som han ringer mig bara för att fråga hur jag mår. nej usch, nu orkar jag inte ens gå in på alla mina familjeproblem, till vilken nytta liksom? jag är iallafall jävligt less på dom och är besviken att de inte kan visa att de bryr sig om mig och känner att jag, precis som micke, måste säga ifrån. jag måste. när det är som det är nu så mår jag bara ännu sämre än vad jag gör i vanliga fall och det räcker fanimej och blir över ändå. så fort jag får min ekonomi ordnad så sticker jag.

visstja, nu är jag ju alldeles off track, det var ju micke jag skulle skriva om. det var iallafall jävligt värt att hänga med honom och det blev rätt länge, vi träffades vid sju och skiljdes åt vid tio. han har kommit rätt långt ändå, för han har lärt sig att säga ifrån när det inte är okej och jag har ju kommit dit jag med även om det inte är riktigt lika långt. det är skönt att snacka med något som är rak i ryggen och står för vad han tycker, inte som alla andra svenskar som är såna jävla mesar! jag behöver lite inspiration och pepp och det får jag av micke!

nu blev jag supertörstig så jag måste gå och hämta vatten. förresten, jag såg wild child igår, som jag köpte på loppisen i glanshammar. den var bra och spännande och jag skulle vilja veta mer om hela historien och det verkar finnas lite dokumentärer på youtube som jag ska kolla in. älskar verklighetsbaserade filmer!