nu är jag plötsligt på väg hem vill öret igen, mamma ringde och sa att dom är hos farmor eftersom hon ramlade dagen innan julafton. hon har fått ännu ondare så de åkte in till akuten, fast först skulle hon såklart tvätta...knäppfarmor! de har röntgat men inget var bruten men det är ju rent ut sagt förjävligt ändå, farmor har ju redan ont i ryggen och är alldeles krokig som quasimodo. det är inte rättvist att hon ska sätta sig bredvid stolen och göra illa sig ännu mer i ryggen. usch, det var så hemskt när hon satt där på golvet och hade så ont :'( men sen när blev livet rättvist? ja inte har det hänt än iallafall.
hursomhelst så här charlie tydligen inte fått mat sen i lördags kväll så därför åker jag hem nu. stackars liten. det ska bli skönt att få träffa henne igen för jag har faktiskt saknat henne.
tiden hos ellis familj har varit fin. jag trivs där, känner mig hemma. jag har gjort lite småsaker som att diska, vika och hänga upp tvätt, hämtat vet och bäddat sängen. det känns som en självklarhet att jag gör vad jag kan när jag får bo där. det roligaste är att liselott verkligen uppskattar det. fast det är så små saker det handlar om, som att bädda sängen så gör det verkligen skillnad. ja, det känns fint.