har läst på fb om kicken ang obduktionsbilderna. vet inte varför jag gör det, varför jag inte kan låta bli.
idag har varit en fin dag och fina människor. stinkan, malou, mamma och victoria. stor skillnad från gårkvällen då jag bröt ihop. det blev alldeles för många intryck på samma gång. jag hade först varit i linde där alla sitter och mår skit med ångest, depression och folk i sin omgivning som inte förstår, sen det vanliga härjet. sen på kvällen började det med att jag såg ett klipp tobias gustavsson hade delat där en mamma misshandlade sin lilla gråtande bebis i nästan tio min. efter det kollade jag för ovanlighetens skull på aktuellt och tvärsnytt och där var det ena grejen efter det andra, jag minns inte vad som sas under den timmen, bara att jag kände att världen tycktes så hemsk, så ond. en sak minns jag dock, att det är så mycket plast i nåt hav, lika stort som hela texas som förstör mer än vi kan ana.
sen började jag kolla på glödlampskonspirationen, som martin delat på sin facebook, nån jäkligt intressant dokumentär om än väldigt sorglig. plus artikeln om att vi människor använder oss av jordens resurser som om vi hade haft två jordar.
det blev helt enkelt för mycket input och jag pallade inte med allt ont. jag tänkte och kände "vad är det för jävla värld vi lever i?!" det är så mycket ont, så mycket ondska, sorg, ångest, ensamhet, krig, sjukdomar, köpmani, skuld och skam, våld, allt går ut på att tjäna pengar, rädslor, oförståelse, egoism, vi förstör vår planet och varandra utan att blinka och jag vill bara inte mer. mina händer hamnade reflexmässigt för öronen som för att skydda mig från alla ord som bara gjorde ont och jag klarade inte av att höra ett enda stavelse till, från någon, vad det än handlade om. resten av den kvällen grät jag bara.
jag känner mig så jävla liten, så oförmögen att göra något och den maktlösheten gör mig galen. jag önskar att jag kunde rädda jorden men det kan jag inte. samtidigt önskar jag att jag bara kunde försvinna, för min själ gör så ont av all denna ondska.
stinkan skrev på ett inlägg jag gjort på facebook som stärkte mig. vill dela det här, imorgon. nu är det sovdags, för länge sen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar