det borde vara värre än det är nu, för du är den jag varit med längst och du är den jag älskat mest. men konstigt nog så går det ganska bra.
jag har lärt mig att hantera mina sorger bättre och jag har accepterat att det gör ont och kommer att göra det ett tag, men efter det så kommer det att kännas bra igen. det vet jag och det hjälper mig att bara finnas i det onda, här och nu.
jag har mina stunder då det bara gör ont men dom kommer inte lika ofta längre. för jag saknar dig mindre och mindre, det kommer annat emellan och det är bra. jag har glömt dig en vacker dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar