en på itrim berättade igår på gruppträffen att hennes man dog i juni. efter några meningar säger någon "men du ser pigg och glad ut ändå". vad fan ska det betyda egentligen?! jag blev helt chockad. skulle sorgen över att hennes livspartner dött på något sätt bli lindrigare för att någon påstår att hon "ser glad ut"?? som tur var så svarade hon att hon inte är det, det är bara en mask. såklart det är! åter igen påminns jag om hur mycket knäppa saker vi säger till varandra.
som parentes så började jag gråta, extremt empatisk som jag är, hon säger då att hon inte ville att jag skulle vara ledsen, det var ju inte därför hon sa det. självklart inte.
ännu en sak till som visar hur fel vi socialiserats inom sorgen. sorg och gråt är ju för tusan något naturligt och egentligen, när jag tänker efter så tycker jag att det är konstigt att det Bara var jag som började gråta. vafan, det är en människa som berättar att hennes livspartner har lämnat henne, dött! det är väl klart som fan att det gör ont i hjärtat då.
jag hade inga bra saker att säga, ångrade mig och hade velat säga något så hon inte behövde känna att "åh nej, nu har jag gjort melinda ledsen", för det handlar ju inte om mig, inte någonstans!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar