ondska

jag har så många gånger frågat mig själv hur det kommer sig att bra människor jag träffar oftast tenderar att blotta sina mörkaste sidor för mig. mörka sidor som är rent ut sagt onda. ibland blir jag riktigt rädd. det är sällan någon annan får se skymten av detta och mitt ord står mot deras. efter varje sådan relation förstår jag inte vad det är jag gör som får personen i fråga att ta fram dessa sidor. jag som är en grymt snäll och bra person förtjänar inte detta och jag vill inte ha detta. nu börjar jag dock leka med tanken att jag kanske faktiskt letar efter dessa egenskaper. jag vill nå fram till människors mörka sidor, och kanske har jag alltid velat det. det är något som lockar mig och som eggar mig. men som pandoras ask så blir det liksom ingen stopp. eller?
ge mig mörkhet, jag klarar av det men för fan, jag är ingen slagpåse?! varken psykiskt eller fysiskt, nej.