jag vill inte ha dig och du vill inte ha mig. det är så det ska vara.
men, jag saknar dig lite. det tror jag att du förstår, eller du borde.
även om det blev som det blev så tycker jag faktiskt om dig med.
jag vet bara inte hur jag ska bete mig. det är frustrerande.
det kallas osäkerhet.
du tänker på dig själv, flyr land och rike och här står jag. näst bäst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar