dröm

inatt hade jag en fin dröm och jag minns den nu när jag vaknat.

familjen var på resa någonstans i ett varmt land och jag drog iväg och badade på morgonen, eller jag gick på vattnet. det var liksom en blandning mellan att gå och att åka skridskor/vattenskidor. jag hade på mig ett par blåa skoskydd och de var liksom grejen som höll mig på utan. för att inte sjunka så var jag tvungen att ha rätt högt tempo men det är ju inga problem. jag tog en riktigt lång tur och vattnet var ljust blått och otroligt vackert. efter en stund så stötte jag på en flock delfiner som hoppade lite och det var fantastiskt, jag kände mig riktigt priviligierad som råkade hamna precis där. ju längre tiden gick desto närmare kom de mig. efter ett tag såg jag att det inte var vanliga delfiner (dvs öresvin) utan någon annan art som var en blandning av fågel och insekt, fast jag tror att de i drömmen kallades typ kodelfin. de var inte lika vackra som öresvin utan nästan på gränsen till äckliga. de var gråsvarta och nosen eller näbben var lång och smal.
jag kom till en trång gång, som om det var gamla husväggar. jag simmade/gick in där och kom ut på andra sidan. väl där så hade jag tappat ett av mina skoskydd men då ser jag plötsligt hur ett av djuren har det i munnen och simmar emot mig och ger det till mig. "wow" tänkte jag. ju mer tiden gick desto närmare kom vi varandra. när jag skulle ta mig tillbaka hade det kommit väldigt många fler så det var fullt av dessa svarta varelser och de kom nära. på vissa ställen var det inte djupt så de kom upp ur vattnet, lite som sälar vid klipp/strandkanten och jag tog flera kort på dom, men de var lite för snabba så det blev nog mest suddigt. på vägen tillbaka var det lite svårare att ta sig fram, varför vet jag inte, så efter en stund så tog flocken mig och hjälpte mig tillbaka. några höll i mina fötter i sina munnar, andra mina händer och några under mig och jag kunde inte riktigt greppa vad som hände. väl ute hade jag tappat båda mina skoskydd som vid det här laget var rätt trasiga så jag var lite orolig över att de inte skulle bära mig längre, men det gjorde de. det gällde bara att jag var tillräckligt snabb, och det är ju inga problem ;) jag begav mig nu hemåt och kunde knappt vänta tills jag fick berätta vad som hänt. det var ju helt otroligt.

när jag kom tillbaka till land så visste jag inte var jag var, jag kände inte igen mig, utan frågade någon tjej som kom förbi som förklarade. jag visste fortfarande inte vad det var för plats jag befann mig på men ändå ordnade det sig på något sätt. när jag kollade på klockan så var den bara sju på morgonen, jag tänkte att den ändå måste gå fel så jag frågade samma person om tiden, men det stämde. det var en fin känsla att jag hunnit med så mycket fastän klockan var så lite. väl "hemma" mötte jag jossan och mamma som höll på att göra sig iordning inför skola/jobb. det var lite rörigt så jag kunde inte riktigt berätta vad som hänt och sen vaknade jag.

<3