social

jag har haft en lång period där mitt självförtroende mer eller mindre sjunkit till botten. jag tror inte alls på mig själv, jag tror inte att jag duger eller att jag är rolig och intressant, att jag kan vara social. jag tror tyvärr att det började förut när jag hängde med henne med alla hennes "coola" kompisar. jag passade aldrig in och kände mig inte lika bra eller cool som dom, i alla fall så tänkte jag att de tyckte så om mig. själv tyckte jag aldrig att de var coola och jag ville inte vara som dom men ändå påverkade dom mig. det har bara fortsatt sen dess och har resulterat i att jag mer och mer dragit mig undan på grund av just osäkerhet och även rädsla för att bli nekad, dömd och inte accepterad som någon som duger. jag mår väldigt dåligt av att känna såhär, för jag har alltid vetat, trots att jag alltid varit utanför, att jag har många fina egenskaper, att jag är bra och rolig. att jag är värd helt enkelt. jag kan inte påstå att jag gör det längre. det spelar ingen roll hur mycket jag umgås med de bryr mig mycket om. känslan av att inte räcka till är bestående.

men. ikväll fick jag ett litet lyft. jag drack några cider med emma, sanita, anna och nathalie på olearys. när jag gick på toa i slutet slog det mig att jag faktiskt ÄR trevlig. jag har varit trevlig och rolig och social. jag har inte varit dåligt konstig som jag förutsätter att andra tycker. nej, det var en väldigt trevlig stund. jag behöver fler såna här stunder, tror jag.
det är fucked up att en person man tycker mycket om om kan få en att känna att man inte duger, kanske till och med helt omedvetet.

jag tror helt enkelt att det handlar om att vara i en miljö där jag känner mig trygg för att jag ska kunna vara mitt bästa jag. för jag minns när jag visste att jag var bra och när en person jag tyckte mycket om fortfarande berättade det för mig.